Anna & livet

Det är höst. Utanför mitt fönster har regnet piskat ned den senaste timmen. Mörkret är kompakt och de ljusa sommarkvällarna ett minne blott.

Imorgon stundar skolan och dottern ligger i sin säng och försöker sova. Två nattugglor vänder snabbt på dygnet vilket gör morgondagens tidiga morgon till en utmaning.

Sista sommarlovskvällen är alltid lite vemodig. Lite dubbelbottnad i sitt skifte från ledighet till vardag. Å ena sidan är det skönt att rutinerna åter intar vårt liv, å andra sidan skulle jag gärna varit ledig några veckor till.

Vi fick ingen riktig ledighet i år. Visserligen berodde det på positiva omständigheter men ändå gnager det dåliga samvetet i kroppen. Jag hade velat ägna mig mer åt min dotter, hade velat hitta på mer, varit ledig mer. Istället har vi visat lägenheten och flyttat. Som sagt, postiva saker i vårt liv, men ingen ledighet.

Lyckligvis väntar en trevlig höst. För drygt en månad sedan kom jag hem efter att ha förlorat lägenheten jag senare blev ägare till. Med viss sorg i bröstet och med saknad efter dottern som då vistades hos sin pappa öppnade jag posten.

Bland räkningar och reklam låg ett handskrivet kuvert adresserat till min dotter. Jag öppnade kuvertet och hittade ett brev som löd:

Diplom
tilldelas
dottern

Du har vunnit södersläktingarnas eftertraktade pris
Årets mest efterlängtade tremänning!

I priset ingår följande:
* Lämplig flygresa tur och retur mellan stockholm och skellefteå valfri helg under hösten 2007
* Transfer med privatchaufför till valt hotel
* Förstklassig logi på något av följande hotel:
- Hotel xxxvägen
- Hotel xxxgatan
- Hotel xxhagen

* En stockholmdag med valfritt inträde till något av följande
- Gröna lund
- Junibacken
- Skansen
- Eget, bättre alternativ

Detta är en värdehandling och gäller för dig och valfri, kvinnlig förälder. Vinsten är personlig och kan inte överlåtas!

(klicka på bilden för en större version)

Detta är från våra rara släktingar i söder. Detta fina erbjudande kommer vi att ta till vara inom en snar framtid. Imorgon ska jag ringa kusin Emma och bestämma vilken helg vi kommer ned.

Det kunde inte ha kommit lägligare och jag längtar tills vi åker. Jag och min dotter tillsammans. Då ska vi åka flygplan och gå på Grönan (eller vad hon nu bestämmer) Vi ska umgås med släkten och bara vara tillsammans. Något vi knappt har hunnit med under semestern.

Med detta i tanke ser jag fram emot hösten. Rutiner, vår nya lägenhet och nöjen. Det kommer att bli en bra höst.

Vädret för dagen har varit molnigt men med nästan samma tryckande värme. Vi har ägnat förmiddagen på stan och beställt tapeter till dotterns rum. Då och då drabbas man av den plötsliga insikten att barnen blir större. Av någon underlig anledning glömmer jag bort det mellan varven och chocken blir lika stor varje gång.

Detta hände återigen på tapetaffären. Dottern har under många år frossat i rosa och syrenlila. Hon har älskat hjärtan och paljetter och hennes nuvarande rum skulle lika gärna kunna innebos av en äkta prinsessa.

Nu är det dags för ett nytt rum men dottern ägnade inte en tanke åt någon rosa fondvägg.
- Jag ska ha mörka tapeter, helst svart, deklarerade hon bestämt.
Så fick det bli. Svarta tapeter med en glänsande svart blomranka på. Min prinsessa är borta, hon har bytts ut till en tuff tjej som klär sig coolt och vill ha en svart fondvägg som kontrast till de vita väggarna. Det är bra, var sak har sin tid men personligen är jag ganska glad över att den rosa eran är över.

Resten av dagen har jag ägnat åt kaffedrickning med vänner och rensning av lägenhet. Det finns så mycket att gå igenom. Så mycket minnen. En del minnen har inte gjort sig förtjänt av att minnas och kastas direkt. Andra saker är svårare att göra sig av med, dagisgrejor, fritidspyssel, små lappar och massor av teckningar. Men ett hem fullt av minnen ger ingen plats för framtiden, därför rensar jag ganska hårt men sparar en del i en låda.

Dottern har en sovkompis här. Bästisen har återvänt från landet för en kväll och det har fnittrats vilt under hela eftermiddagen. Ikväll åkte vi till badplatsen för att ta det obligatoriska kvällsdoppet under varma sommarlovskvällar. Under en vacker solnedgång hoppade barnen i medan jag satt kvar i gräset och fyllde på min allt längre IKEA-lista. De skrattade och hoppade från bryggan, de bytte simglasögon och provade simfötterna.

När vi åkte hem fick jag sätta på värmen på max så att två frusna men lyckliga flickor fick värme. Medan jag körde hemåt slog det mig att jag skapat historia. Den enkla små utflykterna till sjön dessa sena sommarkvällar är förmodligen en del i vad min dotter kommer att kalla barndomsminnen.

Sådana minnen är bra minnen, de rensas aldrig ut utan finns kvar inombords livet ut.

Sommarlov när det är som bäst

Dagen på stranden har varit ljuvlig. Vi packade kylväskan full av kycklinglår, mackor, dricka och vattenmelon. Dottern kunde inte komma iväg fort nog och när vi äntligen intog stranden kastade hon sig i vattnet. Där låg hon medan jag läste en bok och bläddrade i IKEA-katalogen.

Min dotter har ett speciellt förhållande till vatten. I alla andra miljöer hittar hon sig kompisar som hon leker med, men i vattnet kan hon ligga helt själv timme ut och timme in. Så gjorde hon även idag. Hon flöt och simmade, hon gjorde krumelurer i vattnet och hoppade från bryggan. Då och då sprang hon upp till mig och visade mig en fin sten (vi har en hel påse "fina" stenar med oss hem). Hon hämtade cyklop och simfötter och gav sig på jakt efter fisk. Några minuter kom hon springande med simfötterna på sig och cyklopet uppskjutet i pannan.
- Mamma mamma maammma, med cyklopet kan jag se fiskar och mamma! jag såg en fisk och var så nära att jag nästan kunde röra den Sedan sprang hon tillbaka igen och fortsatte jakten.

Jag har solat, läst och lekt i vattnet. Vi har befunnit oss långt bort från flyttlådor, spekulanter, flyttanmälningar och kartonger. Det har varit ljuvligt.

Nu är vi dock tillbaka igen och jag packat några lådor till under kvällen. Jag tycker verkligen illa om mitt hem nu. Det mesta är nedpackat, resten är rörigt. Det är grejor överallt och jag kan knappt vänta till jag får flytta in i vår nya lägenhet. Till jag får ordning på allt.

Tills dess packar jag. På Lördag åker vi till IKEA och hoppas hitta det vi behöver utan att behöva vänta på att varorna ska komma in i lager.

Var är den magiska trollstaven när man behöver den? Är detta I-landsproblem?

"Apselut"

Vilken frihetskänsla det är att höra porten till jobbet stängas bakom sig och mötas av tre veckors semester. Mitt skrivbord är rensat, inkorgen är tom (!), blommorna står inne hos helpdesk för att inte törsta ihjäl, frånvaromeddelandet är aktiverat, telefonen avstängd och semesterlappen sitter uppe på dörren. Jag har SEMESTER

Som brukligt firade jag och dottern detta med middag på restaurang. Anna-Maria, hennes dotter och Matte följde också med. Mycket trevligt. Flickorna skrattade och busade. De åt plättar med sylt vilket jag beställde in under protest. På samma sätt som man inte besöker en restaurang med foppa-tofflor så äter man inte vardagsmat på restaurang. I och med att dottern redan fått vika sig inför foppatoffel-regeln och kompisen beställde plättar, så fick jag dock ge mig.

Jag åt filémignon och drack vin. Sedan drack jag kaffedrink till efterrätt. Dottern och kompisen fick lyckligt in glass med chokladsås i fina skålar. Sedan flirtade de med servitörerna och lyckades på detta sätt samla på sig flera drinkpinnar i form av vindsnurror. Servitören hade inga egna barn. Om han haft det så hade han insett det omöjliga i att ge barnen 3 röda snurror och 1 grön. Det kan inte gå vägen i värld som ska vara exakt rättvis.Flickorna insåg detta och bad att få byta en av de röda. Det gick bra och servitören bytte den, mot en lila!! Som genom ett under löste kompisarna denna problematik tillsammans, inte ett öga blev vått och konflikten höll sig på avstånd.

Dottern fällde en av sina odödliga kommentarer när Anna-Maria förklarade varför barn inte får vara ute på krogen sent på kvällen:
Anna-Maria: Det är så mycket liv där då
Dottern: Ja? Så klart det är, ALLA lever ju!
Sedan log dottern sitt finurliga leende som visade att hon förstått principen, men var tvungen att vrida och vända på orden på ett sätt som bara hon kan.

I övrigt har dagen har varit hektisk, lägenheten ligger ute på annons och massor av människor har ringt. Idag har jag hunnit med två visningar, i morgon väntar minst 4 till. Det ser ut att gå bra och stenarna på mina axlar faller av en efter en.

I går lyste solen, imorse ven höstvindarna genom träden och det var… höst. Nåja, inte riktigt, det som saknas är den kalla klara luften. Den som kan rensa kroppen i ett enda andetag. Än så länge får vi hållas med den tropiskt fuktiga luften, den jag börjar bli liiiite leds på. Jag trodde det skulle regna idag och jag blev nästan besviken när jag hade fel. Vi har inte haft regn sedan mitten på Juli, då det kom ca 20 mm och man hör brandbilar då och då som bekämpar mindre skogsbränder utanför stan.

Med tanke på det mulna, blåsiga vädret så hade jag en idé om shopping vilket dottern sågade totalt. Hon ville hellre vara hemma och greja på bland barnvagnar och häxkitlar vilket var helt oki för mig.

 Än bättre blev det när hon satte igång att baka negerbollar.. eller heter det chokladbollar?? Före jag fick barn så hävdade jag tjurigt att negerbollar heter negerbollar. Att namnet bara är ett namn på samma sätt som finska pinnar etc.  Jag har samma åsikt nu och anser inte namnet ha till  uppgift att kränka en folkgrupp, utan bara vara ett namn på ett bakverk.

Å andra sidan så är "neger" inget ord jag vill ska finnas i min dotters ordförråd. När man tittar i gamla skolböcker så skrivs det om negrer, idag är det begreppet borta och lever endast kvar som skällsord. (Vilken syn gamla tidens författare till läromedel hade kan man också fråga sig, men det är en diskussion jag inte tänker ta upp här) Nä – neger är ute och negerboll känns också lite passé. Chokladboll funkar och behöver inte provocera någon. Visst kan man ha sina åsikter om hur känslig människor får vara – men å andra sidan är det inte svårt att byta ut ett ord.

Vad man än må kalla det så var bollarna goda, det skulle ha blivit 40 stycken enligt receptet, detta blev resultatet…

Under kvällen har jag hjälpt några av mina vänner med flyttstädning. Jag trodde ett tag att vi städade ur en bastu på grund av värmen och den höga luftfuktigheten. Inte blev det bättre av allt rengöringsmedel som sprutades på fönster, dörrar, golv och skåpar. Förutom det så gick det bra och nu ska jag gå isäng, smått hög av rengöringsmedel och med en hel del Ajax i håret. Att tänka på vid flyttstädning: sätt upp håret om du inte vill använda det som skurtrasa när du städar skåp och hyllor. (Ni som är snaggade kan bortse från detta tips)

Studsmattesjukan var ingen studsmattesjuka – det var magsjuka. Gårdagen ägnades därmed åt tvätt och vila. Dottern var matt och spak efter att ha spenderat natten över en hink och med min hand på pannan. Nu är hon dock bättre. Idag har vi sovit länge och sedan varit på picknick.

Ikväll har vi kollat på Bambi II, världens bästa barnfilm – alla kategorier. Det är mörkt ute nu och jag antar att det snart är höst. En vecka kvar av semestern, sedan börjar jobb, skola och allvar. Jag känner mig inte redo för det. Jag borde handla skolkläder och ryggsäck till skolstarten men det känns som det borde vara sommar längre. Visst – jag inser att sommaren varit lång. Solen har strålat från Juni och strålar fortfarande. Men endå.. vill inte! Nåja, det är en vecka kvar och jag ska inte ägna den åt jobbångest

Ikväll har ett antal kompisar druckit vin på en altan med lekande barn på gräsmattan. Ikväll har det spelats kubb och mitt lag förlorade och det gör så ont. Ikväll har jag varit tvungen att genomlida en svår del med föräldraskapet, dvs förklara för en sur sexåring med armarna i kors att:
- Det är bara en lek, någon måste förlora. Lek? Jo tjena – det är blodigt allvar men det kan jag inte berätta för henne.  Istället får jag kasta ur mig en massa hurtiga floskler om att det är viktigast att kämpa väl. Jag är rädd att hon inte tror mig. Jag är rädd att hon blir lika dålig förlorare när hon växer upp. Hujeda mig..

Förutom detta så var kvällen trevlig. Vi spelade charader och jag hatar att spela charader och kommer aldrig att erkänna att det var riktigt roligt att låtsas vara tjorven och kasta melker i sjön. Det viktigaste av allt var att matilda njöööt. Hon bara älskar dessa sammankomster och är alltid sist hem. Jag kan förstå henne då jag tyckte precis samma sak om mina föräldrars middagar med grannar och vänner. Jag älskade lukten av vin, den kännetecknade fest och glädje. Skrattande vuxna och lekande barn. Sena kvällar, godis, läsk och i riktigt lyxiga fall – en moviebox Min dotter blir lika lycklig  när vänner samlas, hon leker nästan samma lekar och har samma trygga lycka i ansiktet när hon springer runt med kompisarna i den sena kvällen. Så ska det vara, sådant gör oss gott

På Lördag döps min systerson och dagen har ägnats åt kläd och presentinköp. Vi hittade snabbt en klänning till dottern, mig var det värre med.

- Du ser ut som du ska på halloween, sade dottern skeptiskt när jag provade en skjortklänning.. Ja den var svart, nej den passade inte mig och definitivt inte på ett dop.

Hennes förvåning var ännu större när jag provade ett par leggings till en omlottklänning jag hittade.
- Ska du ha långkalsonger på dig på dopet??

Det blev inga leggings.. Vem kan visa sig ute med den kommentaren ringande i örat? Föresten hade hon rätt – det såg inte klokt ut och det borde jag ha vetat sedan förra svängen tights var på tapeten - då tillsammans med Carola-västar.
1991 – fångad i en stomvind på Etage (Skellefteås då största dansställe) med väst och tights. Huvva

Nu när jag tänker efter så använde jag tightsen som långkalsonger när modet kommit på bättre tankar, så dottern hade helt klart en poäng där. Det blev byxor under omlott-tunika. Med mycket mönster, dvs något jag förmodligen kommer att rysa åt om några år.