Det är ett hårt arbete att försöka bli villaägare. Man kan tro att det är enkelt. 13 signaturer på ett kontrakt och så har man ett hus. Jag minns att den delen gick som en dans. Vi skrev på papperen och gick sedan till Stekhus Vegas för att fira med en dundermiddag.
Huset skulle renoveras och det gjordes med buller och bång och med fantastisk hjälp av familj och vänner. Livet var hektiskt men allt gick vägen. Huset blev fint och vi gick lyckligt runt i det välrenoverade hemmet.
Sedan kom vardagen och det egentliga livet. Snön kom och vår lilla lägenhetsspade gick sönder vid första försöket till snöskottning. Den ligger fortfarande kvar i garaget som ett minne över hur vi var då. Vilka referensramar vi hade till snöskottning. Nu vet vi bättre och lyckligtvis finns det maskiner såsom snöslungor vilket gjorde min sambo nöjd över arbetet med den eländiga snön. Det snöade nämligen mer i år än det gjort på årtionden. Varför? Jo, för att vi flyttade till villa.
Nu upplever vi ytterligare en fas i vårt väg från lägenhetspack till villaägare. Helt plötsligt har det tinat fram 990 kvadratmeter arbete. Det ligger en gräsmatta utanför vår tomt vars yta skulle kunna rymma en hel lägenhetslänga. Vi inser att vi behöver mer saker, trädgårdsspadar, skottkärra och ett gäng andra saker. Mikke har krattat blåsor i händerna men nu ligger trädgården fin och krattad utanför vårt hus.
Dessutom passade han på att plantera om alla blommor som vi har inomhus. När han stod på bron utanför huset så kom villagrannen med de spikraka snökanterna och välansade gräsmattan förbi.
- Men! Gör du kärringöra? utropade han och Mikke fick försvara sig genom att lägga skulden på mig och påstå att jag tvingat honom. Den ursäkten verkar gå hem hos alla män som igenkännande nickar på huvudet och säger sig veta hur det känns. Män måste vara ett självplågande släkte som finner sig i ett liv under kvinnans tyranneri.
Även jag har dragit mitt strå till stackan och i helgen ägnade jag mig åt fönsterputsning av några av de ca 20 fönster som finns i vårt hus. Gardiner behövs, ljusa fina sommargardiner och vi tar några fönster i taget.
Eftersom vi fortfarande befinner oss i lägenhetskondition så stupar vi i säng på kvällarna efter allt som ska göras. Tiden i soffan minskar i takt med att kvällarna blir ljusare.
Om vi ångrar oss? Inte för en sekund. Huset är vårt eget, gården är vår egen. Detta är vårt hem och värt all möda. Här ska vi bo. Länge. Vi ska inte flytta mer, vi ska ägna somrarna åt vila, semester och vårt hus. Inte åt flyttkartonger som under de senaste årens arbetslediga perioder.
