För precis ett år sedan skrev jag ett blogginlägg som visade på en stor förändring av mitt liv. Världens mesta singel hade lämnat träsket och gått över till andra sidan. Singel hade blivit osingel.
Man kan säga att oddsen var relativt höga när det gällde mig och ett lämnande av singellivet. Min omgivning hade så smått börjat misströsta. Alla utom en av mina bästa vänner. Alla utom Mikke som under åren hävt ur sig en och annan kommentar:
- Se till att du skaffar dig en dejt till midsommar! Det är ett krav!
- Nu har du bara ett år på dig, sedan går det bara utför!
- Vill damen ha en kopp kaffe? (Denna kommentar utspelades under en övning där jag skulle träna mig på att dejta. Övningen pågick naturligtvis i anslutning till en hockeymatch)
Jag förstod aldrig varför jag skulle öva på att dejta. Dejting var inte något problem för mig. Svårigheten uppträdde alltid när dejt två skulle till. En gång är ingen gång – två gånger är en vana, resonerade jag och gömde mig i hemmets trygga vrå.
Det vi inte visste då var att tajming och alkohol skulle göra två vänner till ett par. Mikke kan man inte springa ifrån och jag upptäckte att jag inte hade någon lust att fly. Att detta otänkbara var det bästa som kunde hända och lyckan var fullständig.
Däremot var det en omställning att gå från vänner till flickvän/pojkvän. Den jargong vi hade mellan varandra fungerade till viss del, men absolut inte hela tiden. Man hälsar inte på varandra på samma sätt när man är vänner jämfört när man blir ett par. Man säger inte hejdå på samma sätt och jag upptäckte att det är väldigt mycket man gör annorlunda. Den råa men hjärtliga stämningen skulle blandas med mer hjärta och jag som var väldigt ovan vid gulligheter kände av den plötsliga förändringen.
Ovanan gick dock över för människan är trots allt skapt för att älska. Trots alla mina predikningar om singellivets fria självständighet så är tvåsamhet bra mycket bättre. Att få älska och bli älskad. Att få leva sina liv tillsammans. Att skratta och gråta sig genom allt från allvar till värdelöst trams. Att tillsammans åtgärda vardagens bekymmer och gemensamt glädja sig åt framgång. Att vara två som drar lasset och som tillsammans kan unna sig vila och nöje.
Och att få vara allt detta med sin bästa vän är mer än en människa egentligen kan begära.
