Jag har oroat mig för två saker den senaste tiden. Den ena har varit resultatet av gastroskopin och den andra lämpar sig inte att berätta här. Nu är bägge orosmomenten bortgjorda och jag känner mig lättat men ordentligt mörbultat.
Det finns ytterligare en sak som underlättar mitt liv. När Färjestad gjorde andra målet på HV71 under kvällens finalmatch så hämtade jag Tjohalian en chipspåse.
- Vad firar ni? sade Mikke när han kom hem från jobbet.
- Att det ser ut som om SM-slutspelet är över efter den här matchen. Att det är slut på hockey, svarade vi
- Men vaaad! Det kan man väl inte fira! utropade Mikke och greppade chipskålen
- Sluta ät chips då om du inte firar, sade jag syrligt.
- Jag sörjer, svarade Mikke snabbt och tog en stor näve till.
Flickorna i familjen fick som vi ville. SM-slutspelet är över för det här året och jag drog en suck av lättnad. När min sambo slog över till en avlägsen sportkanal som visade hockey från någon farmarliga från den mest avlägsna delen av Texas så höll min bägare på att rinna över.
- Jag föreslår att du byter kanal omedelbart.
- Men vadå? Det här en jääätteviktig streckmatch!
Sedan bytte han kanal och väntade hela 5 minuter innan han sade. Men saknar du inte hockeyn liiite?
Det dröjer nog längre än fem minuter…..
