Jag kan glädja alla er som oroat er om att ryktet om min död är överdriven. Efter en natt och morgon utan mat eller vätska så tog jag mig med stapplande steg till lasarettet. Hungern var inget problem, därmot vetskapen att inte få dricka. Jag är vansinnigt törstig på mornarna och vattnet som sköljde mina tänder efter tandborstningen retade min törst till vansinne.

Jag har medvetet inte pratat om gastroskopin i förväg. Jag har inte velat höra alla skräckhistorier som alltid härjar i sådana här fall. Därför satte jag mig i väntrummet med inställningen att allt skulle gå bra. Att undersökningen skulle vara obehaglig men inte ett trauma.

Sköterskan ropade in mig och jag fick lägga mig på en brits med stora monitorer runtomkring. Doktorn var en snäll och förtroendeingivande äldre man och han talade lugnande till mig där jag låg på britsen. Jag fick en bitring att hålla fast i så att jag inte skulle tugga på slangen som inom en kort stund skulle stoppas ned i min mage.

Slangen var svart och tjock som ett lillfinger. På toppen fanns en liten lampa och kamera och det kändes lite overkligt att den skulle ta sig ned i min mage. Känslan förblev overklig och hade det varit Mikke som skrivit denna blogg så skulle ni ha fått en detaljerad och överdriven beskrivning om "brandslangen" som stoppades ned i magen och hur det tog 20 minuter att dra upp eländet igen.

Riktigt så var det inte. Kräkreflexerna satte dock igång ordentligt när slangen virades ned i halsen tillsammans med bedövande salva. Hela kroppen talade om för mig att något behövde kväljas upp men hur mycket kroppen än försökte så virades den längre och längre ned. Efter en stund lyckades jag ta tillbaka kontrollen över min kropp och gjorde som doktorn sade. Jag koncentrerade mig på nästa andetag, jag försökte andas genom näsan och låta munnen förbli still.

Det mest märkliga med hela undersökningen var att känna en slang böka rund i min mage. Jag kände mig som en av bifigurerna i en Alien-film. Ni vet de där som får magen full av smetiga utomjordingar, de som till slut exploderar i ett virrvarr av slangar och tentakler.

Det hela tog dock bara några minuter och eftersom jag befann mig på ett lasarett och inte i en rymdfarkost så slapp jag även en exploderande mage. Efter undersökningen fick jag så min livsdom. Allt såg bra ut, inga sår och inga tumörer fanns i min mage. Lättnaden var obeskrivlig när jag vandrade ut från lasarettet.

Det hela gick med andra ord bra, även om jag känner av dagens bökande i min mage. Det känns att något har hänt där, att främmande föremål har rotat runt bland tarmar och magsäck. Det skaver och bubblar eftersom läkern blåste in luft för att kunna se alla skrymslen och vrår.

Det bästa av allt är att jag har gjort bort undersökningen, att den var snabb och att gårkvällens mardrömmar bara var nojjor från en mor med dödsångest.