Det är helg och Mikke ägnar dagen åt Tjohalian i ett av stans alla badhus. FiaLottan är hos sin pappa och jag blev ensam kvar i det stora huset. Ensamhet är dock inte alltid av ondo och för mig är sällskapet med mig själv en bristvara nu för tiden. Det finns alltid någon härhemma, jag vaknar och somnar i sällskap och jag njuter av varje ögonblick.
Men när tillfällen kommer så välkomnar jag tiden med mig själv. Jag har strosat runt i huset med en dammtrasa. En ljudbok har fyllt öronen med historien om en grupp kvinnor som blir strandsatta på en ö och en efter en går döden till mötes.
Den tydliga kontrasten mellan mitt vanliga liv och bokens bisarra äventyr gör att dammtorkningen går som en dans. Det är skönt att uppleva spänning i trygghet.
Nu har jag gjort mig iordning inför kvällens festligheter. Vi börjar med middag tillsammans med Mikkes jobb och avslutar med fest hos lillasyster. Därför har jag färgat håret, fönat håret, provat kläder i omgångar, sminkat mig och allt som allt ägnat 3 timmar i min walkincloset.
Nu är jag redo och det är 10 minuter kvar innan vi blir upphämtade. Mikke sitter fortfarande i träningsoverallsbyxor. Han är inte stressad och tanken att kvinnor är född som halvfabrikat har kanske sin poäng. Eller så blir vi bara sååå mycket snyggare. Jag väljer att tro på det andra alternativet.
