Skellefteå AIK mötte laget de aldrig vinner mot och vi var där. Mikke var nervös innan matchen och paralyserad under den. Han var blek och hans puls hotade att överösta det våldsamma handklappandet i arenan. Lyckligtvis vann vi. (Ni ser, jag har lärt mig säga "vi vann" och "de förlorade") Efter 60 vidrigt spännande minuter kunde vi gå därifrån som vinnare och Mikke började prata igen efter lika många minuter.
Det var glada ord som kom både från han och övriga familjens munnar när vi gick ifrån matchen. Glädjen var befogad för Skellefteå AIK är har orden "underdogs" stämplat på ryggen. Lyckligtvis är det är då de spelar som bäst.
Klacken däremot undervärderar aldrig sitt lag. Så här såg det ut på "västra stå" några minuter före match. SM-guld 2009. Håll drömmen vid liv.
