Anna & livet

Jodå jag lever. Men efter en 57 timmars arbetsvecka och övernattningsparty för FiaLottan igår så är jag ganska matt. Tack gode gud för Mikke som fixade det mesta inför partyt. Och tack min lyckliga stjärna för ett stort hus. Tjejerna fnittrade på nedevåningen med jag låg i soffan och gäspade i kapp med Mikkes datorklickande.

Däremot så ligger jag kraftigt i lä när det gäller trötthet. Mellansyster har knappt sovit något sista veckan. Hon slits mellan en förkyld dotter som inte kan sova på nätterna och en pigg son som vaknar tidigt på mornarna.
- Mamma pappa! Sovit gott! ropar han glatt och är redo för en ny dag.
Urgulligt, om man sovit gott som förälder vill säga.

I veckan tog svågern ledigt en dag från jobbet för att avlasta sin sambo och låta henne sova några timmar. Med detta i tanke är jag pigg som en mört. Vad är väl en 55 timmars arbetsvecka jämfört med livet som småbarnsförälder?

Dagens bragdguld går därmed till min syster och svåger. Ni gör ett fantastiskt jobb och tro mig - Snart gräddar era barn plättar själva men jag antar att det känns lika avlägset som omöjligt.

FiaLottan precis innan hennes ögon skulle slutas och kroppen inta viloställning inför en ny dag.
- Jo föresten… Jag tror vi ska åka skidor imorgon jättelångt, typ hela dagen..
- Jaha…? Ska ni ha med er något speciellt..?
- Hm… ja fika tror jag kanske…
- Tror du..?
- Ja asså jag vet inte. Typ fika..

Fröken "koll på läget" hade talat och jag tackade min lyckliga stjärna för internet. På skolans hemsida hittade jag eoner mer information än jag fick av min dotter:

Hejsan! 
Så är det en vecka kvar till sportlovet. Denna blir läxfri.
På torsdag ska vi ha en skiddag. Dagen börjar i vanlig tid.
Medtag fika/frukt som vi intar i klassrummet, ca 09.30.
10.20 går vi till ängen, där vi har start och mål. Vid målgång får eleverna hamburgare och dryck, därefter lek fram till kl. 13.30 då dagen slutar.
Skicka gärna lite extra kläder att ta på efter skidturen.

Det är med andra ord dags att börja bre lite mackor och hitta igen utflyktsryggsäcken.

Imorgon är det Torsdag. DriftstoppsTorsdag. Jihaa..

Ibland kör saker ihop sig. Vissa stunder i livet vill alla händelser infalla samtidigt som man ensam är i tjänst att hantera skutan. Som till exempel när Mikke jobbar kväll medan jag skyndar mig att handla på vägen hem samtidigt som beredskapstelefonen ringer och maten inte ens är i närheten av att ha blivit tillagad.

Detta tillfälle infann sig ikväll då jag skulle grädda plättar till FiaLottan och mig. Sjuksköterskan som ringde behövde dock verkligen min hjälp med sin dator, trots att FiaLottan var hungrig och jag om möjligt ännu hungrigare.

Det var då det hände. Det var då FiaLottan sade:
- Men JAG kan ju laga mat! Jag har stekt småplättar hos morfar så jag kan.
Sedan sträckte hon på sig lite malligt och jag plockade i ett flygande fläng fram alla ingredienser samt en kokbok.

Med några instruktioner och förtydliganden så lämnade jag henne för att hjälpa sjuksköterskan. När jag kom tillbaka var smeten slät och fin, pannan stod på spisen och FiaLottan väntade förtjust på att smöret skulle börja fräsa så att hon fick grädda sin första och alldeles eget gjorda plättlagg.

Rollerna blev ombytta och jag fick duka medan dottern stod vid spisen. Plättarna smakade fantastiskt och FiaLottan var nöjd. I ren glädje över att ha lyckas laga mat alldeles själv så stökade hon bort efter middagen och jag var mer än nöjd.

När Mikke kom hem så smakade han på maten och tyckte att den var förträfflig. FiaLottan växte ytterligare någon centimeter av berömmet.

Jag är mest förvånad över vad som har hänt. Hur gick det till när min lilla flicka förvandlades till ett stor tjej? En tjej som lagar plättar själv och klarar sig själv så mycket mer än jag vill förstå. Hon som precis vant sig av med blöjor och börjat med vanlig mat. Som bara för en stund sedan låg i min famn där hon rymdes utan problem.

Tiden går fort när man har roligt

Jag sov nästan ingenting i natt. Av någon anledning låg jag i sängen och vände mig ut och in. Minuterna blev till timmar och gryningen hade nästan vaknat när mina ögon slöts. Det är så svårt att somna när man ser timmarna flyga förbi. När stressen över morgondagens väntande trötthet gör det omöjligt för hjärnan att kopplas från.

Dagen har varit därefter. Trött och seg med otaliga kraftansträngningar för att klara av dagens möten och uppgifter. Nu är det äntligen kväll och jag ska ta en lång varm duch innan jag gör ett nytt försök att ta mig in i sömnens rike.

Det kommer att gå bättre ikväll.

Medellivslängden på svenska kvinnor sägs vara nästan 82 år medan männen får nöja sig med 77 år. Detta betyder att vi borde uppleva ca 28 000 – 30 000 dagar.

Det är många dagar att minnas men hur många av dem glömmer vi bort? Hur många av alla dessa dagar kommer vi ihåg på ålderns höst? Finns allt kvar i minnet eller rensas en del bort för att inte spränga hjärnans lagringsyta?

Kommer jag ihåg dagen 22/2-09 om 45 år? En alldeles vanlig svensk Söndag i Februari. Om någon påminner mig, minns jag dagen som jag ägnade åt en CAD-uppdatering och sedan tog bilen till mellansystern? Kommer jag att minnas att jag lekte ambulans med systersonen med skohyllan som fordon?

Har jag glömt att jag glömde filmen jag var dit för att hämta och att Mikke fick ta omvägen förbi deras hus på väg från jobbet? Kan jag minnas hur svetten lackade när jag skottade bort all snö jag lovat att göra som tack för att min sambo tog konsekvenserna av mitt bristande minne?

Kommer jag att minnas filmen vi såg om de kvinnor som kämpade mot nazismen under andra världskriget? Eller FiaLottans berättelse om helgen som varit? Kommer jag att minnas hur jag kramade henne godnatt? Hur jag fixade morgondagens lunch och gjorde mig iordning för kvällen?

Förmodligen har jag glömt allt det där som tillhör en alldeles vanlig dag. Eller så finns den inpräntad för evigt men undanstoppad för att ge plats åt större minnen.

Nu är den i alla fall slut och lämnar över åt sin efterträdare “Måndag med hela arbetsveckan framför sig”

Tänk dig att du har ett smörgåsbord av olika miljöer och klimat. Hela det smörgåsbord som världen har att erbjuda. Du har vackra regnskogar och medelhavsöar. Av allt detta väljer du att bosätta dig i de norra delarna av världen och för att riktigt skruva till historien ytterligare – i norra delen av detta nordliga land.

- Hur sjuk i huvudet är man? Det frågade jag Mikke när vi åkte hem från stan ikväll.
- Men tror du inte att man skulle bli less på värmen också? svarade han i ett försök att få vår verklighet att te sig lite mer angenäm.
- Kanske, men tänk dig att en bofast på Kanarieöarna skulle komma upp till oss en vecka. Hon skulle säkert tycka att landskapet var exotiskt och till och med vackert. Men tror du att hon står som oss på flygplatsen vid veckans slut och säger. "Åh att man måste åka hem, jag vill vara kvar i kylan!

Efter ytterligare några tankar kom jag dock på det "tröstpris" vi nordbor fått. Åtminstone här i norden är samhället utbyggt så pass mycket att vi lever ett tryggt liv utan risk att förlora hus och hem. Vi behöver inte tigga på gatan vilket vi ska skatta vår lyckliga stjärna för eftersom vi förmodligen skulle frysa ihjäl.

Nog från Bitterfittan Anna och över till dagens bravader. Medan Mikke har jobbat enligt schema så har jag arbetat utöver schema. Jobbet försvinner inte bara för att jag solar mig på en kanarisk ö. När vi arbetat våra timmar så styrde vi kosan mot Skellefteå Kraft Arena med pappa och svåger som sällskap. Där såg vi Mikke våndas och SAIK lyckas vinna i sudden.

Efter matchen åkte vi över till mamma och pappa som bjöd på middag. Fylld lax med pressad potatis och murkelsås låter som ett udda recept, men det var fantastiskt gott.

Nu är vi hemma och ska försöka oss på att se en film innan vi somnar.

Klicka på bilden för att se vad vi gjorde för en vecka sedan

Barnen är hos sin andra föräldrar och vi har haft en kväll för oss själva. Jag kom hem till en god middag som Mikke fixat. Kryddad mat smakar fantastiskt efter senaste veckans tama buffé. Vi valde all inclusive till resan vilket var helt rätt val. Att kunna hämta sig dricka, glass och mat när man vill är perfekt för barnfamiljer, men buffé till flera hundra personer blir sällan någon gastronomisk upplevelse.

Efter middagen påbörjades diskussionen om vad vi skull ägna resten av kvällen åt.
A: Vad ska vi hitta på?
M: Eller hyra film, gå på bio eller se allsvenskan på TV.
A: Oki, jag kan bestämma vad det INTE blir. Bio, film men aldrig Allsvenskan
M: Du försöker hela tiden styra mig bort från mina intressen.
(Med spelad uttryck av förtryckt man)
A: Va? Får jag påminna om Almtuna-Bofors??
M: Borås var det! det var ju en viktig match om 7-platsen.
A: 7:e platsen i ALLSVENSKAN?
M: Precis, men jag tror du försöker göra om mig.
A: Frustrerad tystnad
M: Kan du inte lägga bort den där kammen. Skaftet ser så vasst ut när du blir så där..
A: Skärp dig nu. Ska vi se 7 pounds eller International om vi går på bio?
M: Vet inte, vilken gengre är vi sugen på? (Lång fundering)
A: Spelar ingen roll, bara en bra film
M: Menar du att gengre inte spelar någon roll??
A: Precis, bara filmen är bra.
M: Nej, man måste ju veta. Vill vi se drama eller action kan vi gå på bio
A: Men ska vi gå på bio vill jag inte se 7 pounds. Den handlar om döden
M: Men då har du valt vilken gengre du inte vill se. Vi hyr en film
A: Men jag kanske vill se International
M: Är du sugen på action?
A: Vet inte
M: Men då går vi på bio
A: Skulle vi inte hyra film?
M: Men du ville ju se International?
A: Njee, jag vet inte. Vad vill du?
M: Det spelar ingen roll för mig.
A: Vad ska vi då göra?
M: Vi åker in till stan och så ser vi vad det blir.

Och så funderar folk varför det tog oss fem år att lyckas bli ihop.

Resultatet blev i alla fall en trevlig kaffestund hos mellansyster och hyrfilm eftersom vi hittade flera stycken vi ville se.

Vi är tillbaka i vardagen igen. FiaLottan har gått första dagen i skolan och alla har klämt på hennes flätade hår. Ko-legan var förmodligen inte den enda som skrattade gott åt mitt bloggande från GranCanaria om att "flickorna ville ha flator i haret". Så kan det gå utan åäö och med några futtiga minuter till bloggande.

Jag har suttit på värdegrundsarbete hela dagen. Det var buffé till lunch och imorgon får jag äntligen äta vanlig mat vilket inte alls stämmer när jag tänker efter. Imorgon möter Mikke upp mig för lunch på sin lediga dag. Blir det buffé så dödar jag någon.

Föräldrar och syster kom förbi en stund ikväll för att se kvällens hockeymatch. Efter några minuter stud det 3-0 till Timrå och Mikkes ordförråd allt annat än välutvecklat. När det stod 5-0 flödade orden ur hans och pappas mun. Ord som kunde ha statuerat exempel på hur en värdegrund inte ska vara. Hockeyspelarna å sin tur visade hur en match inte ska spelas och när det stod 6-0 så kastade sig Mikke på fjärrkontrollen och slog över till Morden i Knutby. Bättre det än morden i Timrå.

Jag ska strax gå och lägga mig eftersom morgondagen blir en tidig tillställning. Klockan 7.10 ska jag stå i kylan och vänta på bussen. Jag avslutar med ett bildcollage från hotellet.

Vi är hemma och jag bloggar återigen med åä och ö. Dagen har inneburit en förflyttning 500 mil norrut och ca 45 grader i temperaturskillnad. När vi klev på bussen klockan 5.05 imorse så blåste de 18-gradiga vindarna mot våra tröttfrusna kroppar.
- Fy fan vad kallt det är! utbrast Mikke till reseledarna. De log när de hörde hans norrländska kraftuttryck och frågade hur kallt det var i vår hemstad.
- Drygt 20 minusgrader, fick de till svar och bleknade vid tanken på kylan.

När vi checkat in våra väskor och anlänt till gaten så hittade vi en informationstavla som fick vårt blod att frysa till is:

27 grader kallt kändes inte lockande och jag funderade allvarligt på möjligheten att fly flygplatsen och bosätta sig i någon av de kanariska bergsgrottorna. 6-7000 människor lever i grottor på ön, kan de så kan vi.

Vi skippade dock tanken och gick snällt ombord på planet som tog oss till snöiga och kalla Luleå. Morbor Erling hämtade oss och efter att ha shoppat lite artiklar till verkstaden samt intagit en efterlängtad middag så styrde vi bilen mot hometown Skellefteå.

Nu är Tjohalian lämnat till sin mamma och FiaLottan har för länge sedan somnat i sin säng. Det var med visst vemod hon packade upp linnen och kjolar från ön där solen alltid lyser.
- Men jag har längtat efter min säng, sade hon och kröp ned i sin alldeles egna och sköna säng för att titta på en alldeles egen och välkänd film.

Vi har packat upp alla väskor och tagit igen lite surfande och TV-tittande. När chocken över kylan har lagt sig så kommer det att kännas skönt att vara hemma. Att få rå sig själv och gå på välkända marker. Att kunna ligga i soffan eller greja på i huset där vi inte behöver trängas. Det blir nog bra, till och med jobbet lockar. Att få tänka tankar som inte bara rör sig om vilken drink man ska beställa eller vilken sida man ska vända sig på i solstolen.

Det blir nog bra, alldeles snart. Men det dröjde bara några minuter i soffan innan jag tittade in på Fritidsresors hemsida för att hitta ett nytt ställe att drömma om. Det fanns gott om drömställen. Sparar vi ca 2000 kr/månad kan vi åka till Grekland nästa höst.

Drömma bör man annars dör man.

Imorgon kommer förhoppningsvis lite fler bilder från resan. Nu väntar sängen inför morgondagens heldag med värdegrund på schemat. 

God Natt

Sista kvallen ar over. Vi har solat, badat och njutit in i det sista. Barnen har flatat sina har, dar vi ocksa akte pa dagens blasning. 60 euro skulle det kosta och vi hade lovat att betala halften. Nar haren var flatade och betalningen skulle ske hade dock priset hojts till 70 och 80 euro. Anledningen pastods vara FiaLottans tjocka har och Tjohalians langd pa horet. Vi betalade i ilska och Mikke gjorde stora anstrangningar for att lugna ned mig.

- Vi har ju ett fint hus! Och fina barn! sade han for att fa mig pa andra tankar. Frisyrerna blev fina och flickorna var nojda – vilket var huvudsaken.

Vi struntade i eftermiddagsvilan for att fa ut sa mycket som mojligt av resans sista dag. Mikke pressade medan badvakterna plockade ihop stolarna och barnen badade i den allt mer tilltagande vinden.

Nar alla var nojda gick vi forbi de sma basarerna fyllda av klader och krimskrams. De sista pengarna skulle spenderas och tjejerna inhandlade solfjadrar och prydnader medan vi fick med oss nagra t-shirtar hem.

Efter en stund gav vi upp och satte oss i foajen for en irish coffe medan tjejerna handlade vidare pa andra sidan gatan. FiaLottan kom springande och fragade hur de skulle kunna handla ratt storlek till systersonen/kusinen. Ett beslut hade visst tagits om att resterande pengar skulle ga till lille Arvid.
- Sag "3 year old boy", sade vi och FiaLottan sprang tillbaka.

De kom tillbaka, stolta med nagra kladesplagg till sin kusin. I mun pa varandra, likt Piff och Puff, berattade de att de forsokt hitta en t-shirt med byggare bob. De hade till och med fragat butiskinnehavarna genom att peka pa en troja och saga "Byggare Bob?". Modiga tjejer som under resan har varit valdigt duktiga pa att fraga sig fram pa egen hand.

Nar vi tagit oss upp pa hotellrummet och paborjat duchning och kvallsforberedelser sa gav Mikke ifran sig ett glatt utrop. Under dorren hade namligen ett hafte med papper stuckits in. Det visade sig vara hockeyresultat, tabell och till och med nagra av de senaste dagarnas artiklar om Skellefte AIK. Min sambos forfrogan om hockeyresultat vid informationsdisken hade restulterat i detta papper. Mikke tyckte att servicen var outstanding och jag funderade mest over hur han lyckas.

Nu aker vi snart hem. Vi har lyssnat till de absolut sista tonerna av kvallens show och gatt var sista kvallspromenad. Flickorna ar uppe pa rummet, vaskorna ar packade och imorgon klockan 5.05 gar bussen har fran Bahia Feliz. Klockan 14.50 landar vi i ett Sverige som enligt rapporter fran foraldrarna ar kallare an kallast.

Kunde vi sa stannade vi kvar, men verkligheten kallar pa oss och imorgon bloggar vi fran Sverige igen.

Vi steg upp tidigare idag. Tre shoppingsugna flickor och en mycket beprovad kille. Klockan 9.30 satt vi pa bussen till Las Palmas. Vi borjade i gamla delen av den stora staden. Medan Mikke passade pa att fly fran oss en stund genom att folja med pa stadsvandringen sa intog vi andra stadens affarer. Den forsta innehall skor och vaskor vilket gjorde att vi inte tog oss ur affaren foran Mikke gatt halva vandringen. Vi fick med oss var sin vaska och alla flickor var nojda och glada.

Efter att vi mott upp var manliga del av familjen sa tog vi en fika och gick igenom nagra fler av stadens affarer. Flickorna ar skrammande lik mig i min entusiasm infor skor och vaskor vilket gjorde att vi gick igenom de flest affarer av detta slag.

Nasta del av dagen bestod av den nyare delen av Las Palmas. Vi fortsatte jaga fynd. Jag hittade en kjol och en nagelklippare som vi glomt att packa med. Flickornas skord bestod i nattlinne och morgonrock i siden, flipp-flopp-tofflor, en oversize t-shirt, keps och vaskan vi hittade i borjan av dagen. Nu har de bara kvar pengar till flatorna de ska gora i haret (vilket vi har lovat att betala halften av), samt lite till souvernirer som finns har vid hotellet.

Pa vag hem besokte var guidade tur bergen pa Gran Canaria. Vi fick aka forbi en gammal vulkankrater och utsikten var fantastisk. Tjohalian var mindre nojd med de branta stupen och tog ett stadigt grepp om sin far nar hon tog sina fotografier. Bagge flickorna tyckte dock att turen var rolig och kan nu stoltsera med att ha sett en riktig vulkankrater.

Klockan 17.00 var vi tillbaka till hotellet och Mikke gick raka vagen till baren for att starka sig efter den anstrangande dagen. Att bara vaskor och vanta utanfor affarer nar tre tjejer shoppar hor formodligen inte till nagon killes storsta nojen. Men han har inte klagat pa hela dagen utan foljt oss med ett leende pa lapparna.

Till och med nar han fick in sin lunch bestaende av en lite ynka scoritzo-korv med 3 sma brodskivor till, sa log han. Vi andra hade smaskat i oss var sin gigantisk hamburgare innan hans mat kom in. Korven kostade 35 svenska kronor och dagens blasning var ett faktum.

Kvallen har agnats at sedvanlig underhallning av de duktiga artisterna pa hotellet. Ett av veckans storsta ogonblick skedde efter showen da artisterna stallde upp pa en fotografering tillsammans med flickorna. Tva vansinnigt lyckliga tjejer stod i mitten av artisterna nar vi avfyrade kamerorna. De kommer att leva lange pa det.

Nu ar showen slut for ikvall och vi har tagit var kvallspromenad. Imorgon vantar sista dagen. Da med sol och bad.

Hasta la vista

Det ar konstigt hur tiden rinner ivag trots att det kanns som om vi varit har lange. Dagen har agnats at solande och badande. Flickorna har badat, badat och badat igen. Tjohalian solade bara en gang till FiaLottans stora gladje.

Mikke gjorde oss alla till atloje genom att tipsa reseledarna om att hockeyresulten borde sattas upp vid informationsdisken. Han har problem, stora problem. I ovrigt ligger han dock vid poolen och njuter av att hoften inte gor ont, samt ater allt som kan atas pa var all inclusive-resa.

Nu har vi sovit middag och kvallsaktiviteterna har borjat. Kvallen agnas at schlagertavlande. Flickorna har rostat pa sin favorit som de duktiga artisterna har framfort. Deras val blev Fangad av en stormvind.

Kvallen lar dock bli lite tidigare an vanligt. Imorgon aker vi en guidad tur till Las Palmas. Pengarna ska floda

Jag hor att vara vanner och familj har 20-25 minusgrader darhemma. Sjalv har vi ungefar samma temperatur, dock pa den roda delen av skalan. Dagen har agnats at badande i vattenrutchkanor pa Aqualand. Attraktionerna var manga och hissnande fartiga. Lite for snabba for mig som snart borjar narma mig tantstampeln nar det galler karuseller och vattenrutchbanor. Mikke gjorde dock sin plikt och trakade mig tills jag i ren tjurighet hade akt alla. Aven de varsta.

Barnen stortrivdes i vattenparken. De akte ned – sprang upp igen och akte ned igen. Efter 5 timmars intensivt kanande tog vi en taxi hem till hotellet igen. Nu har vi vilat var obligatoriska middag och paborjat kvallsskiftet. Barnen tittar pa papegojshow och Mikke sitter vid datorn brevid mig och kollar upp hockeyresultatet. Just nu hors ett glatt Ja! Soderberg skrev pa, i tre ar till! Hockeyn lamnar inte min sambos huvud och han far kontinuerliga smsrapporter av pappa darhemma nar laget spelar match.

Dagens basta upplevelse: Antingen barnens ansikte nar de i vata t-shirts (som skydd mot solen) sprang uppfor backen till en av de langsta vattenrutchbanorna. Eller Mikkes min nar jag kastade mig utfor den vidrigaste fritt-fall-jag-kommer-att-do-rutchbanan.

Dagens varsta: Den systematiska utsugningen av sa mycket pengar som mojligt. Solkram till barn kostar 100 kronor mer an det for vuxna. Slutledning: Behover barnen solskyddsfaktor sa koper man oavsett om den lilla flaskan kostar 250 kr.

Nu ska jag aterga till papegojshow, familj och sangria.

Vi ar framme och jag ska gora ett forsok att blogga utan vara svenska bokstaver. Det kraver en del hjarnbearbetning fran en soldrankt hjarna med en sangria i kroppen.

Resan gick bra. Atminstone de tre forsta timmarna da flickorna levde pa entusiam. Sedan pastod de att resan aldrig skulle ta slut, men det gjorde den. Vi landade till 21 graders varme klockan 22 pa kvallen och efter lite kvallsmat och promenerande packade vi upp i vart rum. Flickorna kunde inte vanta pa badandet utan anvande badkaret pa rummet.

Nu har vi avverkat var forsta dag och ar inne pa den andra. Gardagen agnades at sol och bad. Det ar varmt men blasigt och vara kroppar har paborjat ett gyllene solbranna. Detta ar atminstone vad vi hoppas pa, nu ser vi mer ut som fyra stoppljus. Men med lite solskyddskram ska vi nog klara oss fran brannd hud.

Under garkvallen besokte vi showen pa hotellet och flickorna dansade med reseledarna medan vi tittade pa med en ol och en sangria i handerna.

Just nu ligger resten av familjen vid poolen medan jag har uppsokt skugga vid datorn brevid receptionen. Hotellet ar jattefint och "alla ar sa snalla har!!" (Flickornas uttryck av personalens service)

Vi har med andra ord en underbar resa. Flickorna alskar "all inclusive" dar de nar som helst kan hamta en dricka, smorgas eller glass. Varldsvant bestaller de sjalva och ovar pa sin engelska.

Ha det sa bra allihopa. Nu ska jag ut i den 24-gradiga varmen igen!

Väskorna är packade och flickorna mer än redo. Nu åker vi mot norrbotten och sedan mot varmare länder. Hittar vi en dator och vill komma från poolen en stund så hörs vi under veckan.

Sista dagen på jobbet och det känns som om jag har tusen saker att göra innan jag kan åka hem. Så farligt är det dock inte. Med ett möte och en uppdatering som ska göras så hoppas jag både kunna ta lång lunch samt stämpla ut lite tidigare i eftermiddag.

Flickorna hade problem att hålla fokus på den väntande skoldagen. Förmodligen kommer de att sitta av tiden med tankarna på annat håll.
- Det här kommer att bli den lääängsta skoldagen någonsin sade FiaLottan när jag väckte henne imorse.

Det är möjligt, men det är bara en skoldag kvar. Och ifall jag skulle glömma så plingade en påminnelse upp när jag loggade in på datorn imorse.

Det är dan före dopparedan på något sätt. Den förväntan som vibrerar i luften är ungefär densamma. De 47 dagarna som barnen behövde räkna ned är snart slut. Alla lappar som sitter uppsatta är ikryssade för nu är det bara en dag kvar.

Barnen har packat och packat om, de har lagt ned kläderna för att sedan ta upp dem och lägga ned dem igen. Handväskan är packad, rummen är städade och flickorna spricker snart av förväntan. Ikväll har föräldrar och syskon varit hit för att dricka en kopp kaffe och se på våra glada ansikten. Tjohalians mamma var förbi och kramade om sin dotter med ett antal förmaningar. – Drunkna inte, bli inte kidnappad, kom snart hem igen och ha så himla kul!

När den sista lämnat huset tog vi oss en bastu för att jaga iväg förkylningsbacillerna som nu satt sig i min hals. Vi fick order av flickorna att i detalj berätta vad som skulle hända imorgon. Om deras hemgång från skolan, den sista packningen, Mikkes hemkomst och resan till Kalix. Vi spenderar natten där, hos moster och morbror som sedan är snäll nog att skjutsa oss till Luleå flygplats på Onsdag.

Lördagens fest i bilder

Oj vilken trevlig kväll vi hade. Klockan 14.30 stod vi uppklädda och fundersamma vid den aktuella adressen. Anna-Maria och Matte hämtade oss och vi körde iväg mot centrum.

- Jodå, jag tror jag vet! Jag tror vi har rätt!, utropade Mikke förtjust när vi svängde in mot stadens kulturella byggnader.

Och visst hade han rätt. Julklappen vi fick av våra vänner var ett besök på Lövångersrevyn´s föreställningar. Jag som aldrig har sett denna lokal-världskända revy klappade händerna av förtjusning. Och sedan klappade vi ännu mer, och ännu mer och till slut var händerna röda av smärta och ögonen fulla av tårar när vi skrattade åt skådespelarnas uppträdande på bredaste bondska.

Sedan blev vi körda till Scandic för en helkväll med mat, vin och dans. Vi åt så vi storknade och det var först när vi kunde schejka loss till underbar schlager som maten skakades ned till tårna. Kvällen fortsatte med skratt, prat och drinkar i goda vänners lag. Vi kom fram till att Redbull och jägermaister är god blandning medan drinken full av jordgubbar svaldes ned med viss ansträngning av mig och min väninna. Jag tror att det var tequila i drinken. Tequila och jordgubbar fungerar inte tillsammans. Det ska vara citron – och salt.

Kvällen tog slut alldeles för snabbt och vi pulsade genom snöfyllda gator mot hållplatsen och kvällens sista buss. Tillsammans med en hel del överförfriskade passagerare åkte vi genom den kyliga vinternatten.

När vi öppnade dörren tjöt frysen och kylan ville inte riktigt släppa våra kroppar. Orsaken bestod i en fas som valt att säga upp sig från vårt säkringsskåp och förmodligen flytta till varmare länder. Termometern visade 14 grader i huset, elementen fungerade inte, lamporna lyste på halvljus och vi avslutade kvällen med att leta säkringar och återupprätta en balanserad fas i vårt hus.

- Men vi har ett fint hem, sade Mikke när vi lade oss i den iskalla sängen.

Visst har vi det. Och underbara vänner. TACK för den trevliga kvällen, det är en av de bästa julklappar jag fått i mitt liv!

Imorgon kommer lite bilder på kvällen – nu sängen

Det är Fredag med mys i soffan och barnen på plats. Med hela helgen framför oss, med ALLT framför oss och väldigt mycket bakom mig. Igår var det ett år sedan jag fick beskedet som gjorde att jag kunde lämna det svåra. Ett besked om en överklagan som drogs tillbaka. Besked om att beslutet stod fast och jag kunde fortsätta livet utan att störas av det som borde varit begravt för länge sedan.

Jag minns egentligen inte hur jag orkade de där åren. Hur jag kunde fortsätta skratta medan allt pågick. Hur jag orkade arbeta, vårda mitt barn, mina vänner och min familj. Jag kommer inte ihåg hur jag fick kraften att fortsätta, men jag minns hur förvånad jag var över vad en människa klarar av. Vi kan så väldigt mycket mer än vi tror om vi behöver det.

Allt det där är förbi och mycket hann hända på ett år. En sambo, ett hus och en förestående utlandsresa. Glada, trygga barn och ett arbetsliv som går på räls i X2000-fart. Ett lyckligt liv. 

Arbetsveckan har varit mer intensiv än vanligt, men även mer konstruktiv. Vår fackliga representant byter jobb i månadsskiftet och jag blev vald som nytt ombud för vår avdelning. Detta har inneburit väldigt mycket mer möten och arbetsuppgifter. Även om jag hade schemat fullt från förr så lyckas ändå mer pressa sig in. Lite som det norrländska uttrycket "-Man orkar alltid en palt till"

Nu är det kväll och jag och Mikke ska basta bort de baciller som lyckats få fästa i hans bihålor. Inga bacieller ska anfalla oss nu, vi ska svettas bort dem så att vi blir friska och starka. Imorgon lämnar vi bort barnen till deras mor/far-föräldrar. Då väntar julklappen från Anna-Maria och Matte. Vi har ingen aning om vad det är och jag spricker snart av nyfikenhet. Mikke som aldrig är nyfiken påstår sig vara "fundersam", vilket bara är en annat uttryck av samma ord.

FiaLottan blir hemma även imorgon. Lyckligtvis har hon ingen feber och kommer förhoppningsvis att vara återställd till resan.

Om en vecka har vi landat på GranCanaria. Då letar vi efter transferbussen som ska köra oss genom sommarkvällen och till hotellet.

Bild tagen från Fritidsresor

Konversation vid middagen efter att Mikke lagat maten, plockat ur diskmaskinen, plockat bort från bordet och dukat på det där överenergiska sättet som inte är honom likt:

Mikke:
- Jag tänkte fixa kaffe sedan!
Jag med ett skeptiskt min:
- Vad ÄR det du vill?
Mikke:
- Nä nuuu blir jag sårad.. Kan man inte få fixa kaffe och så utan att bli anklagad.
Jag efter en kort stunds betraktande av min sambo:
Oki.. fram med det.. Vilka skitlag är det som spelar?
Mikke med fingrarna i kakburken:
- Borås – Almtuna
Jag:
- Du plockar väl undan efter middagen också?
Mikke:
- Visst! och så dammsugar jag imorgon..

Så mina damer och herrar, kvällens TVunderhållning i vår del av världen:

Den stora frågan är.. Var det värt allt besvär.. när man tittar på matchen så här?

P.S Har ingen aning om varför en del av texten blir överstruken och orkar inte felsöka heller.

Om en vecka åker vi till Kalix och semestertrippen börjar. Igår började Mikke knapra Rinexin och spraya huvudet fullt av nässpray eftersom hans bihålor producerade allt annat än vad de bör göra. Inatt vaknade jag av att FiaLottan stod vid min säng med en ond hals och tät näsa. Det som absolut inte får hända blev verklighet i vårt hus när förkylningen spred sig bland familjemedlemmarna. Nu återstår bara att hoppas på en förkylning som inte innebär feber utan bara lite snuva. FiaLottan har gått på skolan men stannar hemma imorgon. Mikke är ledig då och jag tänker inte riskera mer förkylning än jag behöver.

På tal om FiaLottan så var jag på utvecklingssamtal med hennes fritids igår. De berättade om en glad och framåt tjej som har gott om vänner och som är duktig på att säga vad hon tycker. – Ingen kör med dig, sade fritidsfröknarna och dottern sträckte stolt på sig. När vi kom till frågan om vad hon skulle bättra sig på så sade fröken med ett leende:
- Det kanske skulle vara att sluta fuska i "Försvunna diamanten" när hon spelar med oss i personalen.

Jag kände en vindpust av min barndom när mellansyster ägnade sig åt fusk i precis samma spel. Hon såg till att lägga diamanten några steg från hennes startplats och kunde snabbt gå ut och hämta hem den. FiaLottan har tagit fusket ett steg längre. Hon har diskret märkt ut alla markörer vilket gör att hon inte bara hittar diamanten. Före detta så hämtar hon hem alla pengar vilket gör att hon både är rik och vinnare innan spelet är slut.

Min enda tröst är att mellansyster växte upp till en fantastisk karriärsmamma med koll på allt, jag hoppas att dottern går samma väg.

Så mycket till till att blogga och så lite det har blivit skrivet. Mikke är som sagt i Göteborg i helgen. När mannen är borta dansar flickorna på bordet, vilket jag och Ewa nästan gjorde i Fredags. Vi startade direkt efter arbetsdagens slut med pizza och en flaska vin.

Kvällen fortsatte med drinkar, Singstar och musik på högsta volym. Sedan packade vi ihop våra saker och lämnade huset i det skick som bara blir när tjejer ska göra sig iordning, dvs kläder blandade med sprayflaskor i en salig röra. Vi satte oss på bussen med Scandic och världens bästa coverband Krutov som nästa mål.

Det gick sådär. Efter halva resan befann vi oss helt plötsligt stående 8km från staden. Gatorna ekade tomma och min väninna satt på en busshållplats och försökte få luft efter ett fysiskt klimakteriegenombrott i den varma och alkoholdoftande bussen. Vinden ven från älven och den outhärdliga hettan byttes mot en isande kyla mot hennes kropp medan jag försökte komma med upplyftande kommentarer.

- Förlåt!! sade Ewa när vi med halkiga partyskor försökte ta oss framåt
- Det gör inget, bara jag får blogga om eländet, svarade jag och riktade blicken mot vägen för att se om skjutsen vi hade fått tag på skulle komma till vår räddning.

Det gjorde han och innan vi visste ordet av var vi inne på Scandic och på väg mot dansgolvet som spelade alldeles för bra musik för att få stå tomt. Vi beställde en drink i baren och hann precis dricka upp den innan Krutov satte igång. Resten av kvällen pendlade vi mellan deras spelningar och dansgolvet. Vi dansade till "fångad av en stormvind" och sjöng oss hesa till "i was made for loving you".

Förutom allt dansade och sjungade hann vi även med kvällens goda gärning när vi såg en av stadens otrevliga män försöka ragga upp en nytt offer. Det är en underdrift att säga att han misstrivdes med situationen när han helt plöstligt hade två arga kvinnor framför sig som talade om vad vi ansåg om sådana som honom – samtidigt som han såg kvällens ragg glida honom ur händerna.

När vi förklarade för vår skjuts om varför vi dröjt med att komma så sade han:
- Jasså han, han borde man slå ner.
Och det kanske är möjligt men i det här fallet så måste nog tjejer stå upp för varandra. En konfrontation två män emellan kan lätt förklaras med alkohol och allmän tuppfäktning. Det är dock inte lika lätt att hitta ursäkter när några tjejer kommer fram och säger: -Vi vet vem du är. -Vi har hört det från flera som har drabbats av dig. – Och vi kommer att berätta allt vi vet för varenda kvinna vi ser dig försöka ragga upp.

Med dessa ord hoppade vi in i bilen. Jag blev hemskjutsad och lade mig i en säng som var så jättetom att Nero fick ligga brevid mig. Lördagen ägnades åt ingenting. Jag låg i soffan och tittade på TV med mig själv som enda sällskap vilket var självvalt och väldigt avkopplande.

Nu ska dock FiaLottan hämtas vilket blir skönt. Senare ikväll kommer en förmodligen ganska sliten Mikke hem från helgens äventyr. Han är efterlängtad.