Minns ni känslan? Det där sköna suget i magen när man satt där på skolavslutningen i sina fina kläder och sommarlovet just skulle starta? När en hel sommar låg framför ens fötter och inga sorger i världen syntes till. Jag minns hur det kändes och idag när vi satt för att återigen sjunga "Den blomstertid nu kommer" så hoppades jag att barnen som stod där så fina och sjöng hade samma känsla i kroppen som då, när jag var barn.
Fialotta såg ut att njuta på samma sätt som jag minns mina egna skolavslutningar, hon väckte oss 6.15 och tyckte vi skulle stiga upp för det var ju så mycket att göra, naglar skulle målas och hår skulle fixas "så skynda er nu vi kommer för sent till den viktigaste skoldagen på året!"
Vi kom inte för sent utan satt prydligt uppradade när barnen sjöng och rektorn talade. Sedan var det dags för klassens obligatoriska gruppkram och föräldrarnas presentutdelning till fröknarna. När allt var slut bar det av till Johan och Maria för att för första gången deltaga i deras, Mikkes, tjohalians mamma och hennes nya sambos skolavslutningstradition. Där samlas närmligen alla barn med föräldrar, plastföräldrar och syskon. Ex-par och nya par dricker fridfullt kaffe med varandra medan barnen springer från den ena famnen till den andra. Den nya tidens familjekonstellationer när den är som bäst.
Efter fikat bar det av till nästa tradition, dvs min och fialottas årliga skolavslutningsfika. Först blev vi bjudna på lunch av Mikke och efter inköp av shorts och foppaskor så fick vi det årliga fikat. Jag och Mikke satt kvar medan tjejerna tog en extra sväng på stan. Mätta i magen och med onda fötter av fina skor, åkte vi sedan hemåt för att göra iordning fiskespöna. Efter ett smärre vredesutbrott av Mikke som skulle försöka sig på konststycket att knyta fiskelina med plåstrade fingrar så kunde vi sätta oss på cyklarna för en tur ned till älven.
Mikke fixade spön och flickorna kastade för brinnande livet. Vi fick iordning våra spön och kunde kasta börja kasta i solen. Efter ett antal bottennapp kastade flickorna in i varandras linor och när de vevade in trasslet så såg de till sin förtjusning att ett spigg hade hakat fast i krokarna. Det måste finnas en gud däruppe för vi slapp det eviga jämförande "det är orättvist tjatet" och de ägnade resten av tiden åt att håna Mikke och fråga om han var avundsjuk för de fick minsan fisk och inte han…
Glädjen falnade dock när tjohalian råkade ut för ett bottennapp av den högre skolan. Kroken satt fast i botten hur hårt man än slet och humöret sjönk när Mikke förklarade att draget förmodligen var förlorat. – Jag vill ha mitt drag! Å, jag har bara fiskat en gång och nu ska jag förlora ett drag..!
Men draget satt ganska nära älvskanten och som den "kalla och hårda" fader Mikke påstår sig vara så tog han tålmodigt av sig byxor och sockar för att hämta draget till sin dotter.
Bytet blev något större än flickornas spigg. En überäcklig filt hade fastnad i kroken och tjejerna föreslog entusiastiskt att vi skulle lämna in den till museet så de kunde fastställa tillverkningsår och eventuellt lägga filten i en burk så att besökarna kunde få titta på den.
Det blev ingen mer fångst utan vi cyklade hemåt och bytte om för skolavslutningsmiddagen som Mikke bjöd på. Vi åkte till restaurang Vegas för en ljuvlig middag bestående av spansk medelhavsbuffé. Vi åt så vi storknade och berättade om pinsamma saker vi gjort (jag vann).
Ikväll har Mikke varit förbi Rovön en sväng medan flickorna har varit ute och studsat studsboll. Nu är en mycket trevlig dag till ända och imorgon väntar Joypeak för mig och flickorna medan Mikke måste återvända till jobbet.
Men snart är det helg igen min älskling, en ledig helg med midsommarafton och födelsedag. 
