Det är helg och dottern har somnat i soffan. Det är vår första helg tillsammans på tre veckor och vi har njutit av varandras sällskap. Ewa, extrasonen och hans flickvän har varit här och dottern har busat med sin storebror så att svetten har lackat. Sedan åkte de hem och vi hjälptes åt att förbereda morgondagens middag. Hon hackade lök och tårarna rann medan hon pratade om livet på skolan, kompisar och vad som händer ute i världen. Hon pratade om att Thailand minsann är ett osäkert land för de har haft en flodvåg och så dog en massa människor i en flygplansolycka.

Sedan läste hon den lokala nyhetsblaskans webbsida och funderade över vad hennes morfar gjorde där. Hon kan läsa nu och tar till sig mer information än vad som ibland är bra och jag fick förklara anledningen och att morfar tillhörde den goda sidan. Men det visste hon redan och sade att om någon skulle vara dum mot henne så kommer morfar och tar dem.
- Jajemän, svarade jag. Det kan du vara lugn för.
Ibland blir jag så väldigt stolt över min pappa, både när dottern helt tryggt förlitar sig på honom men speciellt när han är en del i det maskineri som tar fast busarnas bus. De mest avskyvärda brotten, de som drabbar barn. Där snackar vi att göra ett gott dagsverke..

Sedan hackade vi mer lök och dottern gjorde den kalla såsen som ska serveras till maten. Hon gjorde den med stolthet alldeles själv medan hon pratade om killar och katten och att hon gärna ville ha en häst i julklapp, men om hon inte fick det så gick det lika bra med en vikbar telefon och Singstar.

Jag rörde ned ost i köttfärsröran och tänkte på att tiderna förändras. Det fanns en tid då jag inte hade så många att bjuda på middag. Då jag i brist på annat gjorde goda helgmiddagar till mig och en treårig dotter som inte alls uppskattade mina konstiga maträtter. Som helst ville äta plättar och som inte visste någonting om världen utanför gatan, och ännu mindre om killar. Det var tysta middagar för ärligt talat, hur långa diskussioner kan man ha med en treåring?

Nu äter hon nästan allt och vi kan föra vettiga samtal. Det är ett nöje att umgås med henne för hennes funderingar är intressanta. Hon lär sig saker på skolan och kommer hem för att reflektera över dem.
- Mamma? Tror du på den stora smällen eller på Adam och Eva? frågade hon över kastrullerna ikväll. Jag svarade att jag inte visste. Att jag tror på något mellanting, att det finns en Gud och att han kanske skapade den stora smällen. Sedan frågade jag vad hon trodde på och hon svarade:
- Jag vet inte, har inte riktigt bestämt mig. Men jag kan vänta länge för du har ju inte bestämt dig heller. Visst är du 33 mamma?
- Ja, svarade jag och hon fortsatte
- Bra, då kan jag vänta med att bestämma mig tills att jag är 33. Eller mer. Säg till när du har bestämt dig mamma, jag lovar att inte härmas. Men det kanske jag gör för jag kanske tycker likadant. Men det är inte för att härmas, det är för att jag tycker så. På riktigt.

Jag lovade att meddela henne när jag tagit ett beslut.

Efter matlagningen lade vi oss i soffan för att se en film. Timmen blev sen och trots stor ansträngning orkade hon inte hålla sig vaken. Nu sover hon på de stora bruna IKEA-kuddarna med sin röda filt omkring sig. Hon är det absolut vackaste jag har sett och helgen har börjat väldigt bra.

Hemmahelg med dottern. Kan det bli bättre?