Dagens googleträff:

"Tal från storasyster till lillebror"
eller
"Tal bröllop"
Eller
"Livet är en resa tal bröllopspar"
för att inte tala om
"Färdigt tal till bröllopsparet, skriv ut"

Många av den här bloggens googleträffar handlar om tal på bröllop. Sökningarna verkar ha utförts av människor som letar efter någonting att säga på ett stundande bröllop.

Jag förstår inte vad de letar efter. Ett bröllopstal är något personligt. Ett sådant tal ska innehålla minnen och tankar. Har man ingenting att säga ska man vara tyst för resultatet kommer bara att bli ett tal fullt av floskler.

Jag har hållit ett bröllopstal under mitt liv. Släkten samlades under min kusin Emmas bröllop. Tanken var att en av kusinerna skulle hålla ett tal från oss, en tanke som föddes under själva bröllopsmiddagen. Jag var inte förberedd, hade inte filat på något tal men behövde inte det. Orden var så självklara, minnena så tydliga och glädjen över hennes val till man var så äkta.

Jag talade om vår barndom tillsammans. Om somrarna på gården utanför Malå. Om våra påhittade och dråpliga mysterier, om fantasin som flödade och om Emma som hon var då. Jag talade om hur vi drillat våra småsyskon i cirkusens stora konst, om livet i barndomen som sedan länge var slut men som fanns som knivskarpa minnen i mitt hjärta. Och jag talade om Daniel, om hur välkommen han var och hur trygg jag kände mig i vetskap om att han stod vid min känsloflödande kusins sida. Till sist talade jag om farmor/mormor och farfar/morfar som satt i sin himmel och lyckligt log åt det som utspelade sig på jorden.

Några månader senare besökte släkten ett annat bröllop då Emmas bror Jon skulle gifte sig. Den här gången höll inte jag talet utan min syster. Hon var det naturliga valet som talare. Båda mellanbarn, båda med förhållanden som varat från tidig ungdom och till dags datum. Båda med en hel del gemensamt.

Så ett tips till er som letar bröllopstal på nätet. Sluta med det. Det finns inga färdigskrivna tal för alla par är unika. Alla har sin egen historia och ska ni hålla tal så finns även historian hos er. Berätta om den, strunta i alla "livet är en resa"-klychor. Berätta om vad ni minns, vad ni tycker och framför era lyckönskningar.

Men har ni inga minnen att berätta om, tycker ni ingenting eller rent av misstycker.

Var för guds skull tyst ;-)