Sommaren då jag snart skulle fylla 20 år hyrde jag min första lägenhet. Lägenheten var mysig och liten. På 40 kvadrat rymdes både kök, TV-hörna och sängplats. Det var en lägenhet för en 20-åring. Sedan hände något. Livet tog fart och jag hade inte styrka att hålla emot ratten. Jag körde fel.Jag borde ha bott kvar i min första lägenhet mycket längre än jag gjorde. Men jag gjorde inte det.

De följande åren kämpade jag för att hålla ett skenande liv under kontroll. Det tog många år och en enorm kraftansträngning innan jag fick livet på rätt köl igen. Jag flyttade till min 2:a tillsammans med min dotter. Jag lånade ihop möbler utan att kunna tänka på om något skulle passa ihop. Det spelade ingen roll för tillfället, jag hade helt andra kriterier då och ingen möjlighet att kräva något mer.

Men åren gick och livet stabiliserade sig. Nu är jag här, snart 33 år gammal och har äntligen hittat hem. Ikväll fick jag tillgång till mitt första egna sovrum sedan jag flyttade hemifrån som 20-åring. Ikväll blev projekt home-makeover färdigt.

De är roliga, de där heminredningsprogrammen, speciellt reaktionen på de som får sitt hem omgjort. Förvåningen är alltid stor och så var den även hos mig. Jag hade aldrig kommit på idén att göra om sovrummet på det sätt mellansyster har gjort. Det blev så snyggt, så mysigt och inrett i de färger jag gillar. 

När den första förvåningen hade lagt sig kom insikten om hur mycket tid och tanke min syster lagt ned på detta rum. Hur resten av min familj varit med och jobbat. Hur de fixat och grejat, hur de ringt runt till mina vänner som med glädje varit med och bidragit.

Hur mitt första riktiga sovrum är en gåva från alla som står mig nära.

Och med den tanken kan jag lägga mig i mitt vansinnigt snygga och egna rum. Ett rum som symboliserar den person jag är idag. Inte flickan som nöjde sig med det som blev över, utan kvinnan som fodrar sin beskärda del av ett bra liv i en sund omgivning, och som aldrig mer kommer att acceptera mindre.

Precis det liv jag lever idag.

Tack min älskade familj och vänner! Tack, mamma, pappa, Sara, Anders, Sofia, Robban, Mikke, Ange, Ewa, Putte, Håkan, Maria, Cisi, Janne, Anna-Maria och Matte. Tack för mitt rum, för all hjälp och för att ni finns.