Något julväder är det inte tal om här uppe. Regnet vräker ned och det har varit 8 plusgrader idag. Trots detta så begav sig jag och Matilda in till stan och den årliga skyltsöndagen. Det är inte som förr i tiden. Då var skyltsöndag på första advent. Alla affärer klädde sina skyltfönster med papper dagarna före och under skyltsöndagen fick man för första gången se julskyltningen. Den tiden är förbi och ordet skyltsöndag har förlorat sin mening i ordets rätta bemärkelse. Nu borde det heta "KöpstartsSöndag" eller något i den stilen. Julgrejorna har funnits i affärerna sedan slutet av oktober och skyltsöndagen är tidigarelagd för att så tidigt som möjligt starta julshoppingen.
Detta bekymrar dock inte Matilda. Hon vill gå på stan och lyssna på julmusik. Sedan vill hon träffa tomten och "få" en tidig julklapp. I alla år har mötet med tomten varit full av andakt och hon har med allvarliga ögon nickat när han frågat om hon varit snäll under året. När hon var tre år och hade bytt snällheten mot trots så tittade hon oroligt på mig när hon nickade till svar. Vi hade precis haft en sammandrabbning där hon vägrade sätta på sig vantarna. Fem minuter senare träffade vi tomten och jag förstår att hon tittade oroligt på mig för att se om jag skulle skvallra.
Hon har fortfarande adakt i ögonen när hon träffar den rödklädde skäggige mannen. Nu tittar hon dock med en mer granskande blick. När vi lämnat honom med ett paket under armen så sade min dotter.
- Mamma, det där var inte riktiga tomten..
- Nähä?
- Han hade lösskägg, jag såg gummibandet..
Snart är är det över. Tiden då hon över huvud taget tror på tomten. Snart himlar hon med ögonen och säger.. "jag veeet att det var grannen". Jag inser det, jag förstår det och jag vill skjuta tiden tillbaka
