Idag har jag berättat för dottern om den sorgliga nyheten. Hon bröt ihop i tårar och sörjde den lilla hamstern som bara ett barn kan göra. Trots mina böner till högre makter, så ville hon se Maja i sin sista vila. Jag tog mod till mig och smög ut för att kolla hur hon såg ut.. Om hon var presentabel nog att betraktas. Det var hon. Hon såg ut som hon sov, lite stel kanske, men vad kan man begära av en död hamster? Jag ropade ut Matilda och hon fick se Maja och säga hej då. Dottern grät och jag ansträngde mig för att inte tänka på vad som fanns i lådan som jag höll i, medan jag pratade med min dotter om att Maja är i himlen och springer runt i gräset tillsammans med andra hamstrar.
Sedan gick vi till Coop och köpte mjölk och kattmat. Under promenaden pratade vi om livet och om döden och hur det egentligen var med hamstrar som dog. Hade de en egen himmel eller kommer vi till samma ställe när vi dör? Och varför fick inte hamstrar leva lika länge som människor? Visst är det lite orättvist? När vi kom hem igen var dottern bättre till mods och hon gick till klasskompisen för några timmars lek.
Ikväll har vi varit hos mamma och pappa och ätit middag. Moster, morbror och kusinen hade lämnat norrbotten för en helgs umgänge och shopping i Skellefteå. Systrarna var också där och som alltid är det trevligt med familjemiddagar. Maten är godare än på restaurang och samtalsämena glada och upplyftande. Just den här kvällen hamnade familjen i en diskussion om hur det är att jobba inom den kommunala/statliga sektorn. Ska man som kommunalanställd ta hänsyn till att pengarna man förbrukar kommer från skattebetalarna? Är det fel att skattebetalarna står för personalfester och gratis kaffe på jobbet? Ska pengarna gå till julklappar åt personalen eller räknas det som slöseri med skattemedel? Med tanke på den enorma uppståndelse det blir varje gång Skellefteå kommun anordnar en personalfest (dvs var tredje år) så antar jag att många tycker att det just är slöseri.
De privata företagen har ett syfte med sina personalbefrämjande åtgärder, dvs att bekräfta sin personal, få dem att trivas och i och med detta öka resultatet. Den kommunalanställda behöver samma uppmuntran som alla andra för att göra ett bra jobb. Vi är inga moder Theresor som jobbar för den goda sakens skull. Vi är vanliga människor, precis som alla andra. Vi behöver bekräftas i vårt arbete, både i form av lön men även med andra medel. En personalgrupp som mår dåligt gör inte ett bra jobb, oavsett om man jobbar som lärare eller konsult. Jag hör av den anledningen inte till kategorin kommunalanställda som skäms över att bli bjuden på personalfest var tredje år. Jag gör ett bra jobb året runt och jag förtjänar både min lön och eventuella belöningar. Att det finns kommuner som inte erbjuder sin personal någon form av uppmuntran är under all kritik. Däremot tycker jag fortfarande att det är slöseri med pengar att bjuda ett helt landsting på gratis kaffe. Inte på grund av att de inte förtjänar det, utan för att det finns så många trevligare sätt att belöna sin personal. Det är en åsikt från min sida, enbart för att jag tycker att det är trevligare att åka på studieresa tillsammans med mina kollegor än att få gratis kaffe.
Det talades även om andra saker under middagen. Däribland min blogg. Den uppskattas av min släkt och det blir jag glad över att höra då det är roligt att ge människor insyn i min vardag. Jag fick frågan om hur vad jag tänker om det faktum att vem som helst kan läsa vad som händer i mitt liv. Jag har funderat mycket på det och känner inte att det är några problem. Jag kan stå för allt det jag skriver och det är viktigt. Det är dock alltid en balansgång och jag tänker mig för innan jag publicerar mina inlägg. Vissa saker utelämnar jag då det innefattar personer som inte har vetskap om min blogg.
Jag är dock ganska säker i min egen person och har inga problem med att bjuda på mig själv, mina tankar och min ibland smått förvirrade personlighet. Jag tänker dock extra noga innan jag skriver saker om min dotter. Hennes integritet är viktig och det gäller att inte skriva saker som hon inte skulle vilja stå för. Ibland händer det att hon gör något som jag tycker är charmigt men som har orsakat förlägenhet hos henne. Små gulliga saker som är stora och pinsamma i ett barns värld. Sådant väljer jag att hålla tyst om och jag förskräcks ibland över hur föräldrar hänger ut sina barn på sina hemsidor och bloggar. Vi ska skydda barnen, därför lösenordsskyddar jag fotona och skriver bara det dottern utan problem själv kan berätta för andra människor.
På tal om min dotter så har hon haft en bra kväll hos mormor och morfar. Hon har försökt få ihop en väv tillsammans med min morbror och har spelat spel med min kusin. Hon har lekt med sin egen kusin som somnade men vaknade till liv vid 22.30 och trodde det var morgon. Alla var ju vakna och glada! Nu ligger min dotter i soffan och sover, jag hoppas min systerson insåg att det faktiskt var natt och somnade om. Det ska jag göra nu i alla fall
Sov så gott
