Anna & livet

Smilla löper. Har ni aldrig hört en katt löpa så vet ni inte vad det innebär att vara sugen.. Hon skriker och jamar. Hon vandrar omkring och ser ut som om hon vill vända sig själv ut och in. Så fort man pratar med henne gör hon sig redo. Hon förstår inte att jag inte kan hjälpa henne. Ikväll ställde hon upp sig för en igelkotte. Då förstår ni desperationen…

Går in på blocket för att leta efter ett skrivbord som dottern behöver till sitt rum. Jag klickar på Västerbotten och söker på...... tvättställ..

Hur kom tvättställ in i min hjärna och hur i all fridens dagar ska mitt barn kunna göra läxorna på ett sådant?

Tisdagar är guds straff till mänskligheten. Måndagar går bra, då är man något så när uppvilad efter helgen. Man får träffa kollegorna och höra vad de har haft för sig. Sedan kommer Tisdag.. Tisdag.. när det är hur långt som helst kvar till helg och när föregående helg känns lika avlägsen. Dessutom börjar tröttheten göra sig påmind och det eviga springandet i ekorrhjulet gör en snurrig. Sova, jobba, äta, städa. Sova, jobba, äta, städa.. Så känns det varje Tisdag. På Onsdag däremot är livet plötsligt lättare igen, då är det snart helg och om man varit klok så har man gått och lagt sig i tid, är piggare och därmed på ett mycket bättre humör.

Ikväll hade jag tänkt se en film för att fördriva tiden till sängdags och en efterlängtad Onsdag. Jag satte in den i DVD-spelaren, lade mig tillrätta i soffan och tryckte fjärrkontrollen på Play… Bilderna började röra sig och filmen satte igång, men någonting saknades.. Ljudet!! Jag fipplade och grejade.. inget ljud. Jag googlade på filmen och fick veta att den var inställd på DTS-ljud.. Vadå DTS?? Jag googlade vidare och fick veta att man måste ställa in DVD:n på DTS.. om den har det vill säga.. Till min stora glädje stod det DTS på min DVD och jag gick glatt in i inställningarna.. utan att hitta någon j*kla DTS-inställning. Jag letade efter bruksanvisningen.. gone.. Förmodligen har jag slängt den vid helgens stora låd och skåp-röjning.. Nåja, iom att jag har dator kopplad till TV:n så fick jag en ljus idé. Jag kör DVD:n från datorn. Nope… inget ljud..  Så jag gooooglade vidare.. och fick veta att man måste ha DTS-förstärkare.. Vadå DTS-förstärkare?? Räcker det inte med vanliga j*kla högtalare?? För att se en vanlig film??

"Jag blir så gud förbannad opå apparata, på automata, på hele daata." (Euskeufeurat)

Jag hatar när tekniken strular hemma! På jobbet felsöker jag tålmodigt hela dagarna. Hemma ska det bara fungera. Nu har jag ägnat en hel Tisdagkväll åt ungefär samma saker som jag gör på jobbet – med den skillnaden att jag inte kunde lösa problemet – vilket gör mig ännu mer frustrerad..

Det blev ingen film, det blev bara alldeles för många svordomar. Tack gode gud för att det är Onsdag imorgon

Första arbetsdagen är avklarad. Jag har jobbat så svetten lackat idag. Ställt i ordning nya arbetsplatser, ordnat nät för en ny skrivare, instruerat nya användare och hjälpt inköparna med deras system. etc etc

Shit, måste kontakta installatören imorgon som jag inte fick tag på idag, måste också komma ihåg att ställa iordning en arbetsplats imorgonbitti och installera programmet som nye valarbetaren behöver.. och fortsätta felsöka CAD-problemet som en stackars användare har fått vänta allt för länge på. Sådana här kvällar borde man få stämpla in, man är inte ledig utan tankarna snurrar i skallen i ett försök att organisera morgondagen så att man hinner så mycket som möjligt. Men jag klagar inte. Jag trivs med toppar av mycket arbete. Dagar när man inte har en sekund över. Det är när topparna blir statiska som det blir jobbigt. När man inte ser något slut på arbetsbördan och känner att man håller på att drunkna i ärenden som flyger in.

Efter jobbet träffade jag mamma för att hitta ett mönster till en klänning. Vi ska på bröllop i September och faster Rakel har lovat sy en klänning till dottern i glansigt tyg. Med det mönstret och Rakels färdigheter så kommer hon att bli sååå vacker

Dottern har haft skolfotografering idag. Hon var tuff i snygga jeans och svartvis t-shirt med en krona som tryck. Hon är inte en söt lite flicka med rosetter i håret längre. Hon är en tuff skoltjej. Jag sade det till henne och hon sträckte på sig och deklarerade att hon gillade att vara tuff. Tror jag det.

Vad är det med helger egentligen? Varför går de så himla fort? För en stund sedan var det Fredag och vips så är Söndagskvällen här. Igår var jag duktig. Jag rensade garderoben och efter ett mindre kaos så ligger kläderna prydligt på hyllorna och en hel del bråte är nedstoppad i en stor sopsäck. Det enda som är kvar är att sortera ut det som går att skänka bort.

Idag var jag, dottern, Anna-Maria och hennes dotter på stan för att gå på bio. Lillasyster följde också med. Hon har en böjelse för tecknade filmer men behöver "förkläde" för att kunna gå på dem. Vad är då bättre än en systerdotter? Denna film var dock inte tecknad, men rolig endå. Katten Gustav i London. Nog för att jag är djurvän, men hade jag haft en sådan katt, då hade jag sålt honom till någon jag inte tyckte om. Jag lovar. Nåja, filmen var rolig och alla var nöjda.

På väg genom stan skådade vi detta:

Anna-Maria sade syrligt att:
- Trodde de att detta skulle hjälpa?

Jag håller med henne. Vad är anledningen till ett stängsel runt en container?
"Hej, vi har tänkt klättra i containern men OJ det är ett stängsel runt halva delen och en tråd runt resten - då låter vi bli"
Hallå? Hur dum får man vara utan att det är straffbart? Det kan vara så att det är tvärtom. Att det uppenbara är straff bart och att det finns någon korkad lag som säger att tillfälligt utställda containerar ska vara avspärrade.

Det skulle inte förvåna mig, det sägs nämligen att det är lag på att man ska registrera sina katter på ett fint dokument hos kommunen. Hur många gör det? Och hur glad är miljökontoret att denna regel inte följs? Förstå hur mycket jobb det skulle alstra. Förstå hur många nya användarupplägg för IT-avdelningen till följd av alla nyanställningar. Kanske ett förslag inför valet som ett argument för nya jobb. Höjda straff för alla kattägare som inte följer reglerna. Det skulle skapa oerhört många jobb, både för miljökontoret, IT-avdelningen, polisen, domstolarna samt alla anstalter. Man kanske borde bli politiker..

Dottern ligger fortfarande i sängen. Vi har ätit frukost framför TV:n och nu sitter jag framför datorn medan hon slappar i sängen och tittar på barnkanalen. De är sköna, de här förmiddagarna. Ingen stress, inga måsten. Bara lugn och ro. Vissa familjer har hela helgerna uppbokade. De stiger upp tidigt för att "hinna göra någonting av helgen". Jag vill inte ha det så. Det är så mycket man ska hinna under veckan. Så många tider att passa, så många måsten. Barnen är aktiva från tidig morgon till strax före läggdags. Varför ska man då aktivera dem hela helgerna? Det finns ett krav på många föräldrar att ge sina barn ett innehållsrikt liv full med upplevelser och aktiviteter. De glömmer bort upplevelsen att göra ingenting. Att slappa och inte stressa. Att ligga i sängen utan någon som manar dem att stiga upp. Att gå omkring i morgonrock till lunch. Min dotter är ett aktivt barn men under helgmornarna tar hon igen sig. Då ligger hon på sängen och viftar förstrött med benen. Visst hittar vi på saker under helgerna – men förmiddagarna är heliga. De är avsatta för att vila. Det behöver vi för snart är det dags igen. Dags för en vecka full av upplevelser och aktiviteter.

Jag fick precis en bild från förra helgens fest. Jordgubbar mixade med is, sprit och nåt mer tror jag. Himla gott var det i alla fall - och nästan nyttigt

är snart över… Det är jobbigt att jobba. Men kul – faktiskt. Det är ännu jobbigare att komma hem, flytta ut möbler som man har sålt och bära in möbler som man har fått. Min farmors och farfars hemmasnickrade furuskåp blev ledigt och jag beslogtog den direkt. Jag gillar furu, speciellt sådant som min farfar har gjort. Jag minns hur den stod i kammarn hos dem. När jag tittar på skåpet kan jag nästan känna lukten av dem och höra sticknålarna slå mot varandra när farmor stickade, sittande i gungstolen. Jag kan höra ljudet av Aktuellt och farfar som hyssjade oss. Vi fick leva om hur mycket vi ville, förutom när det var nyheter på TV. Då satt farfar tyst och koncentrerad i gungstolen precis brevid skåpet som nu står i mitt vardagsrum.

Jag fick dock en del följdproblem på grund av skåpet, nämligen att alla mina möbler i vardagsrummet är mörka. Därför satte jag ut TV-bänken på blocket och vips var den såld. Ko-legan hade en ljus TV-bänk över, hängande på en hylla i förrådet, så den fick jag. Tack så mycket! Nu är det bara skrivbordet och rumsbordet kvar, sedan har mitt vardagsrum förvandlads från mörkt och murrigt till ljust och fint!

Dottern har snart gått hela första veckan i skolan. Man måste sitta still hela tiden och räcka upp handen. Det kan mitt barn och hon tycker skolan är rolig. Fritids är däremot tråkigt och hon tycker att hon borde kunna gå hem själv efter skolan. Det tycker inte jag – alls.

Imorgon är det helg. Löningshelg till och med. Imorgon ska vi äta gott och sedan ska vi slappa. Det bästa med att jobba är helgerna

Så var det dags.. Första skoldagen i ettan. Igår hade dottern en mindre Söndagsdepression där hon önskade att vi hade mer semester. Hon ville vara uppe länge på kvällarna, bada och göra andra roliga saker. Inte lägga sig tidigt och dra sig till skolan varje morgon. Själv minns jag första klass som någonting stort. Det var steget in till de stora barnens värld. Inget lekis och dagmamma längre, bara skola, fina ryggsäckar och läxor. Dottern ser det inte på samma sätt. För henne var förskolan den stora dagen. Förskolan finns nämligen på samma ställe som grundskolan. De jobbar nära första och andra klass och steget blir inte stort när de väl börjar skolan. Det finns både för och nackdelar med detta. Å ena sidan är det bra att jobba med de större barnen och avdramatisera detta med storbarnen. Ni vet dem man alltid var så rädd för.. de som gick i tvåååan..

Å andra sidan kommer det stora steget från dagisbarn till skolbarn ett år tidigare. De är ett år mindre när de ska anpassa sig till en stor skola och eget ansvar. Mitt barn som är född i slutet på året var inte ens fyllda sex år när hon började på en stor skola med nästan 300 elever. Detta från en liten dagisgrupp på 17 barn. Det var en omställning kan jag lova och det tog tid innan hon aklimatiserade sig.

Nu är hon dock en världsvan skolflicka och ettan var inget speciellt enligt henne. Hon suckade över alla läxor hon skulle få och att skolväskan skulle bli tung att bära. Men mamma går inte att lura, jag såg nämligen glittret i hennes ögon när hon tog på sig skolväskan och väl i skolan så satt hon med rak rygg och släppte inte fröken med blicken. Fröken då? Ja hon heter Eva och är en jätterar kvinna med mjuk och vänlig röst. Hon kommer att bli omtyckt

Idag provade jag en ny metod för att motverka tröttheten "dagen efter". Drygt en timmes promenad till mamma och pappa när jag skulle hämta Matilda. Vädret var lika vackert som vägen bitvis var.

 Lejonströmsbron, byggd 1734 (tror jag) Det är idag Sveriges längsta träbro, inte länge till dock då Umeå alltid ska vara värst...

Rovön, dvs strandpromenaden brevid bron

Så var det Söndag igen och en trevlig helg är till ända. Igår var det fest hos Maria och Håkan. Mycket trevligt, som alltid. Lillasyster, Lena, Anna-Maria och Eva följde också med och syster invaderade köket. Olika typer av sprit och ännu mer groggvirke förvandlades till den ena drinken efter den andre. Staaarkt.. men gott.

Efter vissa infall av allt från 80-talsdisco till linedance så drog vi oss mot Station 8. Eva som under halva kvällen hade varit stressad över att vi skulle komma "för sent" (För sent till vad kan man undra?) kunde pusta ut då hon upptäckte att musiken inte ens börjat spela. Till slut kom den dock igång och vi kunde hoppa till schlagermusik etc. Schlager är skoj – alla säger att schlager suger, ändå fylls dansgolvet av människor när Carola börjar sjunga om vad främlingen döljer för henne. Strange…

Den sista delen av kvällen handlade till största delen om en nattlig leverans av ägg och en syster som är ett pain in the as..  Leveransen sköts dock upp och vi käkade hamburgare istället. Hungern och tröttheten gjorde att vi veknade och valde McDonalds istället för Max. Det finns nämligen bara en fördel med McDonalds – det går fort. Trodde vi. Igårkväll var det kaos där. Massor av fulla människor som glömt bort att de lämnat baren och hamnat på hamburgehaket. I och med detta bildades ingen kö utan alla hundra hundra människor trängdes framför de två stackars kassörskorna. De ropade och sträckte fram pengar. De trängdes och de skrek mellan varandra. – Vad ska DUUU (3 meter bak) HAAA! – Jag VEEET INTE My gad vilket svar… Jag visste vad jag skulle ha.. den hamburgare som fanns mest av i rännan. Anna-Maria beställde någon norrlands-Lottahamburgare eller vad den nu hette. När hon hade fått sin hade jag ätit upp min, oorutinerat.. (av någon av oss iaf..)

Nu har mormor hämtat min dotter och jag har drygt ett dygn som bara Anna. Det känns skönt. Inte för att jag tycker att det är tråkigt att umgås med mitt barn. Jag läste en artikel i Aftonbladet om hur tråkigt vissa tycker föräldraskapet är men jag håller inte med. Det är inte tråkigt med kalas, jobbigt? Jepp, skitjobbigt och man känner sig som en urvriden skurtrasa efteråt, men att se glada barn är en lisa för själen. Att läsa godnattsagor får mig inte att somna. Att känna närheten till sitt barn och vetskapen att man ger trygghet, det är en gåva. Att vara förälder innebär inte heller att ge upp sin egen identitet. Barn kan följa med på mycket, det går att ta med sig barnen på restaurang, det funkar att dricka vin på någons altan med barnen lekande i närheten. Barnen är en del av livet och jag skulle inte vilja vara utan

Jag kan inte hålla med om att mitt barn tråkar ihjäl mig. Tvärtom. Ibland är det för spännande. Ibland känns det som jag kastas runt i en tumlare av intensiva känslor. Ömsom gråt över konflikter med kompisar eller fallskador, ömsom ren lycka och hundra -"får vi?"-frågor i minuten. Som pricken över i:et kan de stora frågorna komma.
- Mamma hur kom människorna på alla ord första gången? Varför finns det små streck brevid de stora på övergångsstället? Var ligger himlen? Kan Gud se genom tak? Hur gör han det? Hur får man pärlsockren runda? Varför blev jag en flicka? Hade jag gillat rosa om jag råkat bli en pojke? Om jag fortfarande var jag men en pojke?

Nej, livet som mamma är aldrig tråkigt och med dottern som den största läromästaren inser jag hur lite jag vet om livet. Hon ser världen på ett helt annat sätt. För henne är ingenting självklart och hon tvingar mig att veta mer, att ta reda på det som går att förstå av världen men även att förklara att vissa saker bara är.

Därför njuter jag av de få barnlediga stunder jag har. Det ger tillfälle till vila. Till att rensa huvudet och bara leva och inte tänka. Att slippa ansvaret för några timmar. Att få bli ledig från den ständiga beredskap man har som förälder. Veta att de närmaste timmarna är bara mina. Inga skrubbsår, inga frågor eller påståenden. Inga såpbubblor på stenplattorna eller glas som har rivits ut. Bara jag – Anna.

Nu ska jag städa undan, läsa en bok och bada lite bubbelbad. Ikväll ska jag dricka drinkar med mina vänner. Imorgon ska jag sova länge utan Barnkanalens skvalande. Sedan ska jag äta frukost i sängen. När dottern sedan kommer hem är jag redo för glädjen, olyckan och frågorna.

För några timmar sedan fick jag ett kedjebrev av söstra mi. Enligt detta skulle all lycka komma till mig om jag skickade det vidare till ett antal personer. Jag skulle bli omåtligt rik, en stor kärlek skulle ringa och fantastiska saker skulle hända inom lika många minuter som min ålder. Oftast slänger jag sådana mail men den här gången skickade jag det vidare och väntade.. Tick tack, tick tack.. ingenting hände. Inga drömprinsar, inga pengar, inga fantastiska händelser.. bara klockans tickande och jag som hoppade på stolen (viss ironi här) av förväntan över hur mitt liv skulle te sig efter dessa minuter.. Så mycket saker jag skulle köpa, så många ställen jag skulle besöka, tillsammans med en så snygg/snäll/ charmig kille..

Några timmar efter mailet har följande saker hänt:

• Jag kollade kontot och upptäckte att jag hade mycket mindre pengar kvar än jag trodde. Det blir gröt till veckan – jag hatar gröt
• Den enda av manligt kön som har ringt är min pappa. Han är säkert en drömprins – för min mamma
• När jag skulle byta lampa på toaletten så krossade jag den gamla glödlampan. Glas över hela golvet samt metalldelen fortfarande kvar i lampan.
• För att få loss den sista delen av lamph*lv*tet så var jag tvungen att dra ur säkringen för att inte riskera att bli grillad.
• Säkringen gick även till dotterns rum vilket gjorde att filmen hon såg på stängdes av när det var som mest spännande samt att rummet blev mörkt. Dottern skrek hysteriskt
• Glassplittret på golvet skar mig i fötterna när jag skulle skynda till henne och rädda henne från mörkrets monster
• Inga drömprinsar har knackat på – bara några ungar som har kastat rönnbär på fönstret
• Måste putsa bort rönnbär från fönstren i morgon

Fantaaastiska händelser… eller hur??

Nej, jag skulle ha lyssnat på Ronny och grabbarna
"Man drömmer om en ny och fin mecedes och ett sommarhus i portugal, men man får en gammal skoda med en trasig växellåda och en friggebod i bästa fall… Det är lika bra att sluta drömma, det går åt helvete i alla fall, för om man drömmer om Paris hamnar man på någe vis, lik förbannat i hudiksvall"
(Euskefeurat med Pessimistkonsulten)

Och syster.. det är DITT fel att jag har glassplitter i hälen

Äntligen online igen. De senaste dagarna har jag varit utan både anslutning och telefon. I Onsdags vaknade jag upp totalt isolerad från omvärlden. Jag ringde genast Bredbandsbolaget som skyllde på ett driftproblem. På Torsdag var jag fortfarande utan anslutning och ringde återigen supporten. De kliade sig i huvudet och tyckte det var konstigt. Konstigt!! Är det vad man vill höra av supporten? De frågade om jag provat byta kablar och jag förtydligade det faktum att jag, plus minst 2 grannar till, var utan både anslutning och telefon, att jag provat koppla förbi dosan med hjälp av de två nätverkskablar jag har. De var ändå oroliga över att min uttrustning var trasig och jag frågade dem hur stor sannorlikheten är att bägge kablarna går sönder samtidigt, och att även två andra användares kablar går sönder.. samma dag.. Till slut höll de med och tog upp en felanmälan efter att tydligt ha förklarat att om min uttrustning var trasig så skulle jag få betala kostnaderna för teknikerna. – Jag är modig, jag tar risken, svarade jag syrligt.

Imorse vaknade jag upp, fortfarande ip-adresslös och jag kastade mig på mobilen. – Jag har ingen fortfarande ingen anslutning, det är snart helg och jag antar att ni inte jobbar helger, hur går det med driftproblemet?? – Vi har precis ordnat det! Starta om dosorna så ska det fungera! De hade rätt och jag tror de var glada över att bli av med mig, men hallå.. hur kul är det vara utan anslutning.. Det går inte att göra någonting, beställa kläder inför skolstarten? Nope, fick åka in till stan och handla!! Kolla drinken inför morgondagens fest? Icke det, fick leta upp den i en tidning! Jag menar.. hur kul är det?? Inte ett dugg med tanke på att jag aldrig hittade tidningen. Jag kunde inte ens kolla vad mina vänner hade för sig utan fick ringa upp dem.. från mobilen! Hade ju inte ens en telefon.. Jag kunde inte heller kolla vädret på balders hemsida så nu har jag gått här i flera dagar utan att veta om det är sol eller regn.. TV har jag inte kunnat se på, har ju inte kunnat läsa TV-tablån.. Jag kunde inte ens blogga om hur synd det har varit om mig.. Nej, det är skit att vara utan anslutning, man kan knappt leva och jag funderar över om jag ska ringa POSOM-gruppen för att få lite kristerapi.. Åtminstone borde jag få ut lite ersättning för sveda och värk. Det borde gå – eller hur?

I går lyste solen, imorse ven höstvindarna genom träden och det var… höst. Nåja, inte riktigt, det som saknas är den kalla klara luften. Den som kan rensa kroppen i ett enda andetag. Än så länge får vi hållas med den tropiskt fuktiga luften, den jag börjar bli liiiite leds på. Jag trodde det skulle regna idag och jag blev nästan besviken när jag hade fel. Vi har inte haft regn sedan mitten på Juli, då det kom ca 20 mm och man hör brandbilar då och då som bekämpar mindre skogsbränder utanför stan.

Med tanke på det mulna, blåsiga vädret så hade jag en idé om shopping vilket dottern sågade totalt. Hon ville hellre vara hemma och greja på bland barnvagnar och häxkitlar vilket var helt oki för mig.

 Än bättre blev det när hon satte igång att baka negerbollar.. eller heter det chokladbollar?? Före jag fick barn så hävdade jag tjurigt att negerbollar heter negerbollar. Att namnet bara är ett namn på samma sätt som finska pinnar etc.  Jag har samma åsikt nu och anser inte namnet ha till  uppgift att kränka en folkgrupp, utan bara vara ett namn på ett bakverk.

Å andra sidan så är "neger" inget ord jag vill ska finnas i min dotters ordförråd. När man tittar i gamla skolböcker så skrivs det om negrer, idag är det begreppet borta och lever endast kvar som skällsord. (Vilken syn gamla tidens författare till läromedel hade kan man också fråga sig, men det är en diskussion jag inte tänker ta upp här) Nä – neger är ute och negerboll känns också lite passé. Chokladboll funkar och behöver inte provocera någon. Visst kan man ha sina åsikter om hur känslig människor får vara – men å andra sidan är det inte svårt att byta ut ett ord.

Vad man än må kalla det så var bollarna goda, det skulle ha blivit 40 stycken enligt receptet, detta blev resultatet…

Under kvällen har jag hjälpt några av mina vänner med flyttstädning. Jag trodde ett tag att vi städade ur en bastu på grund av värmen och den höga luftfuktigheten. Inte blev det bättre av allt rengöringsmedel som sprutades på fönster, dörrar, golv och skåpar. Förutom det så gick det bra och nu ska jag gå isäng, smått hög av rengöringsmedel och med en hel del Ajax i håret. Att tänka på vid flyttstädning: sätt upp håret om du inte vill använda det som skurtrasa när du städar skåp och hyllor. (Ni som är snaggade kan bortse från detta tips)

Studsmattesjukan var ingen studsmattesjuka – det var magsjuka. Gårdagen ägnades därmed åt tvätt och vila. Dottern var matt och spak efter att ha spenderat natten över en hink och med min hand på pannan. Nu är hon dock bättre. Idag har vi sovit länge och sedan varit på picknick.

Ikväll har vi kollat på Bambi II, världens bästa barnfilm – alla kategorier. Det är mörkt ute nu och jag antar att det snart är höst. En vecka kvar av semestern, sedan börjar jobb, skola och allvar. Jag känner mig inte redo för det. Jag borde handla skolkläder och ryggsäck till skolstarten men det känns som det borde vara sommar längre. Visst – jag inser att sommaren varit lång. Solen har strålat från Juni och strålar fortfarande. Men endå.. vill inte! Nåja, det är en vecka kvar och jag ska inte ägna den åt jobbångest

Idag har vi varit kyrkliga och släktliga. Systersonen döptes i kyrkan med en dopklänning som gått i arv i två generationer och där varje barn har sitt namn broderat på klänningen. Jag läste högt om vad Jesus sade till sina lärjeungar när de försökte köra bort barnen ifrån honom, systers kompis sjöng om att älska mig för den jag är och morbror spelade gitarr och sjöng om det gåtfulla folket. Systersonen himself pratade med prästen och såg inte allt för missnöjd över att få lite vatten på huvudet i den varma kyrkan. Morföräldrar och fastrar grät för att allt var så vackert – precis som vid alla dop, bröllop, konfirmationer och studenter.

Efter dopet fick vi smörgåstårta och kaffe hos syster och svåger. Systersonen fick många presenter och han såg nöjd ut. Senare bjöds det på middag hemma hos mamma och pappa. Ingen gick därifrån hungriga…

Systersonen pratade och jollrade samt gick från den ena famnen till den andra. Dotra mi skötte honom när hon inte hoppade på grannens studsmatta. En trevlig kväll med andra ord men några frågor blev obesvarade. Bland annat hur i hela friden man kan ta fel väg, köra norrut istället för söderut och inte märka det förän man 8 mil senare ser skylten "välkommen till kalix" istället för Piteå.. En nätt omväg på 16 mil… Ursäkten för detta var att "jag och min kollega pratade så mycket" och frågan är då: om vad? Jobb? I så fall måste jag byta yrke för jag skulle aldrig kunna prata automatinstallationer och serverpatchar så mycket att jag nästan hamnade i Finland innan jag upptäckte felkörningen. Lyckligtvis har Kalix en stor skylt, annars vet jag inte var min släkting hade befunnit sig i skrivande stund.

Inom den närmaste tiden är det dags för ytterligare ett bröllop samt två dop i släkten. Snart har alla kusiner fått sina första barn och det verkar betyda att jag måste skaffa mitt andra innan de kan fortsätta familjeuppbyggandet. Himla lätt för dem att säga, jag måste hitta min bagare först. Det är dotterns förslag, då tror hon nämligen att hon kan få en häst. "alla människor äter bröd – därför måste bagare vara rika – en rik bagare kan fixa stallplats + häst till henne, något hennes mamma inte kan" Hon är inte dum, problemet är att jag får rysningar av att mjöl på fingrarna. Våra åsikter går isär med andra ord. Jag vill inte ha någon bagare.

Hennes andra förslag är en bonde då hon älskar alla typer av djur. Det kan jag gå med på. Jag vill bo på landet, jag vill ha en massa djur och stor gård. Jag skulle inte otrivas. Min syster bor på landet, den enda av oss systrar som alltid varit en asfaltsblomma, livet är orättvist

Nåja, det är ett senare problem. Mina kusiner får vänta ett tag till. Nu ska jag städa undan i kaoset här innan jag ska se ytterligare ett avsnitt av fejkCSI. Jag ska kolla till dottern också som kräktes i bilen på vägen hem. För mycket mat, tårta, godis och studsmatta var inte någon bra kombination.

Ikväll har ett antal kompisar druckit vin på en altan med lekande barn på gräsmattan. Ikväll har det spelats kubb och mitt lag förlorade och det gör så ont. Ikväll har jag varit tvungen att genomlida en svår del med föräldraskapet, dvs förklara för en sur sexåring med armarna i kors att:
- Det är bara en lek, någon måste förlora. Lek? Jo tjena – det är blodigt allvar men det kan jag inte berätta för henne.  Istället får jag kasta ur mig en massa hurtiga floskler om att det är viktigast att kämpa väl. Jag är rädd att hon inte tror mig. Jag är rädd att hon blir lika dålig förlorare när hon växer upp. Hujeda mig..

Förutom detta så var kvällen trevlig. Vi spelade charader och jag hatar att spela charader och kommer aldrig att erkänna att det var riktigt roligt att låtsas vara tjorven och kasta melker i sjön. Det viktigaste av allt var att matilda njöööt. Hon bara älskar dessa sammankomster och är alltid sist hem. Jag kan förstå henne då jag tyckte precis samma sak om mina föräldrars middagar med grannar och vänner. Jag älskade lukten av vin, den kännetecknade fest och glädje. Skrattande vuxna och lekande barn. Sena kvällar, godis, läsk och i riktigt lyxiga fall – en moviebox Min dotter blir lika lycklig  när vänner samlas, hon leker nästan samma lekar och har samma trygga lycka i ansiktet när hon springer runt med kompisarna i den sena kvällen. Så ska det vara, sådant gör oss gott

På film är det jättecoolt att jobba med datorer. Man kan skriva jättefort med gröna bokstäver och det finns ett kommando för varenda problem. I min verklighet har vi mousetrap för att slippa musarm och det finns ett problem med varenda kommando – typ. På film är alla IT-tekniker pizzaätande, cocacola-drickande, överintelligenta nördar som har ett svar på varenda problem. I min verklighet bakar IT-tekniker underbar morotskaka, känner sig ständigt som att man borde veta mer och finner en fråga i varenda svar.

Så är det dock inte på film. Redan gryniga bilder från övervakningskameror förstoras upp så att man kan urskilja både amalganfyllningar och leverfläckar, allt med hjälp av en radda knapptryck på tangenbordet. Jag som trodde att bilder blir mer gryniga vid förstoring. Har för mig att det handlar om pixlar och grejer men jag måste ha fel för allt på TV är ju sant..  Och zooma med hjälp av tangenbordet? Jag kan många kortkommandon men har aldrig lyckats med konststycket.

Det finns en del elaka virus som härjar i filmbranchen. In med en smittad diskett och vips så rinner bokstäverna ned från skärmen – på alla datorer i nätverket. De säkerhetssystem som finns är så säkra att inte ens konstruktören av systemet lyckas ta sig in – bara viruset. My gaad…

Dessutom kan man genom att radera en fil på nätverket få den att omedelbart försvinna från de användare som samtidigt läser den. Cachat? neej.. En annan åkomma är att man tar en massa tekniska uppfinningar – lägger dem i en matberedare och vips så får man en häxblandning. Då kan man genom en fax med OCR-programvara ladda ned kontonummer i en – Ipod! Jamenvisst..

Nej, det finns många IT-bubblor inom filmvärlden och jag förstår varför, de ska trots allt underhålla. Gränsen går dock när filmpoliserna plockar datorn på en husrannsakan  och tar med sig – skärmen! Då är det inte ens roligt längre. Vad hade de tänkt sig hitta där? Gömd info? Är det därför vi gått över till LCD-skärmar? För att underlätta filmpolisernas arbete?

Jag är en CSI-addict och många gånger undrar jag om verkliga kriminaltekniker reagerar på samma sätt som jag gör när jag råkar ut för datorfel i filmvärlden. Om de drar efter andan i och med alla dumheter manusförfattarna hittar på. Nu vet jag – för i kvällens avsnitt spelade de av ett samtal med hjälp av en räfflorna på en kruka som en av bovarna drejade under samtalet. En kruka? Skulle inte tro det.

Got you CSI

P.S. I en plötsligt anfall av självinsikt så slår det mig att jag sitter vid en dator och knappar in jobbgrejor på min semester vilket signalerar lite nördvarning.. Till mitt försvar kan jag säga att jag umgåtts med levande människor hela dagen, bryggt 3,5 kannor kaffe, bjudit på köttbullar och stuvade makaroner och inte druckit en enda cola. Nu ska jag sova

På Lördag döps min systerson och dagen har ägnats åt kläd och presentinköp. Vi hittade snabbt en klänning till dottern, mig var det värre med.

- Du ser ut som du ska på halloween, sade dottern skeptiskt när jag provade en skjortklänning.. Ja den var svart, nej den passade inte mig och definitivt inte på ett dop.

Hennes förvåning var ännu större när jag provade ett par leggings till en omlottklänning jag hittade.
- Ska du ha långkalsonger på dig på dopet??

Det blev inga leggings.. Vem kan visa sig ute med den kommentaren ringande i örat? Föresten hade hon rätt – det såg inte klokt ut och det borde jag ha vetat sedan förra svängen tights var på tapeten - då tillsammans med Carola-västar.
1991 – fångad i en stomvind på Etage (Skellefteås då största dansställe) med väst och tights. Huvva

Nu när jag tänker efter så använde jag tightsen som långkalsonger när modet kommit på bättre tankar, så dottern hade helt klart en poäng där. Det blev byxor under omlott-tunika. Med mycket mönster, dvs något jag förmodligen kommer att rysa åt om några år.

Efter några dagar på resa så var det igår dags för Skellefteå Kommuns personalfest med Diggiloo på Folkparken. Några av oss anställda + en del annat löst folk samlades hos mig före. Vi grillade i det fina vädret, mycket trevligt – som alltid.

Väl uppe på Folkparken möttes vi av tusentals cyklar och bilar. Jag skänkte Kicki en tacksam tanke som skjutsade upp oss då jag insåg att jag aldrig skulle ha hittat min cykel i och med att jag är mästare på att tappa bort saker även i vanliga fall. 

Min första tanke när vi entrade parken var att allt var så.... kommunalt… Överallt satt familjer på campingstolar men de såg absolut ingenting av showen på grund av alla människor. Det verkade inte störa dem utan de packade glatt upp sitt medhavda fika från kylväskorna. Mitt i havet av stående människor hade några brett ut en filt och fikade kladdkaka med grädde i gruset och vimlet. Tack och lov såg jag inget trangiakök – det hade varit droppen. Några var lite "wild and crazy" och drack öl. Dock med virkade överdrag över burken för att inte frysa om händerna. Överdraget var lila – jättesött. I baren trängdes man inte som på krogen där djungelns lag brukar råda. Nej – istället stod man fint i en kö som ringlade sig lång genom logen. Ordning och reda – pengar på Fredag.. Vid en av grindarna stod kommunalrådet med gul väst och höll vakt, folkligt och fint.

Showen var bra – det vi såg. Krutov var ännu bättre. Krutov är alltid bra – hela tiden. De öste så att golvet gungade och kommunalarna glömde de trista gråa korridorerna och släppte loss. 6 års fördämmning släppte och det sjöngs och hoppades till covers av Tome Jones, Tomas Ledin med flera. Vid ett tillfälle slutade tekniken att fungera och mikrofonerna gav inte ifrån sig ett endaste ljud. Det avhjälpte dock publiken snabbt genom det numera klassiska ropen. – Vi är tillbaka.. vi är tillbaka.. Skellefteå AIK tillbaka i elitserien och det verkar som om Skellefteå aldrig vill sluta fira denna händelse.

Mitt i natten åkte vi vidare till Verandan där vi drack några öl. Sedan fortsatte kvällen och det var tidig morgon innan jag tog mig i säng.

Idag har jag legat i soffan ca 95% av dagen. Rykten säger att det varit 27 grader ute, något jag totalt har missat. Nåväl, det var skönare i soffan och jag klarade mig utan stekhet sol just idag

Uppdate: Vi hittade en och annan som var allt annat än kommunal. Förutom dem som på något underligt sätt hade skaffat sig en "vikarieanställning" under samma kväll som personalfesten så hittade vi en Pitetjej på damtoan (som ko-llegan påminde mig om i kommentaren nedan). Pitetjejens högsta dröm var att bli coach för något stort lag inom vilken sport som helst. Medan hon väntade på erbjudanden från Milan etc så arrangerade hon kisstävling mellan herr och damtoan. Hon hoppade och skrek så det ekade mellan kakelväggarna - Kom igen tjejer! Nu slår vi killarna!! Kissa kissa kniiiiip Två lågstadiefröknar skyndade sig snabbt ut från båsen och såg mer eller mindre skräckslagna ut. Pitetjejen gav dem en kort blick och och deklarerade sedan att de inte platsade i hennes proffsteam. Jag vet inte vad hon tyckte om mig, jag gjorde dock mitt bästa och har aldrig blivit klar på toa så fort som med henne skrikande utanför dörren.

Om man är så disträ att man försöker ställa in dammsugaren i kylskåpet – behöver man vila då?

Jag tror det så nu åker vi på en semestertur till Malå, Boden, Kalix etc.

See you later